Strukturbloggen

För dig som lyssnar hellre än läs­er, finns det här blog­gin­lägget ock­så som ett avs­nitt av struk­tur­pod­den Klart!:

Uppgiften är konkurrensutsatt

Men, andra har ock­så annat att göra. Ock­så de har en diger att göra-lista med uppgifter att pri­or­it­era bland. Är vi beroende av att vi får något senast en viss dag, gäller det att den vi delegerat till pri­or­it­er­ar ​“vår” uppgift så att den hin­ner slut­föra den i den tid vi bestämt.

Piskor och morötter

Säk­ert har du från gång till annan lagt märke till hur andra som delegerar till dig försökt få just sin delegerade uppgift att ham­na högt i din pri­or­i­ter­ing genom att ta till ett och annat knep. Någon låter extra barsk, någon stryk­er med­hårs och smick­rar, någon försök­er få det att låta som att det är en smärre kris och att vi alla då måste släp­pa allt annat.

För hand eller för-tryckt?

En amerikan­sk studie anty­der att vi istäl­let kan ta till ett avsevärt trevli­gare knep som är nog så effek­tivt för att få andra att pri­or­it­era det vi vill ha deras hjälp med. Randy Gar­ner vid Sam Hous­ton State Uni­ver­si­ty i Texas skick­ade en omfat­tande pap­persenkät att svara på till 150 slump­mäs­sigt utval­da pro­fes­sor­er. Fem­tio av dem fick enkäten till­sam­mans med ett tryckt, formellt föl­je­brev. Till fem­tio andra skrev Gar­ner en häl­sning för hand på föl­je­brevet och till de sista fem­tio skrev han häl­snin­gen på en gul post-it-lapp som han sat­te på följebrevet.

Vad hände? Jo, de som fått häl­snin­gen på den gula lap­pen sva­rade i drama­tiskt större utsträck­n­ing på enkäten än de andra: 76% av respon­den­ter­na sva­rade (hand­skriv­en gul lapp) jäm­fört med 48% (hand­skriv­en häl­sning på föl­je­brevet) och 36% (föl­je­brev utan hand­skriv­en hälsning).

Det per­son­li­ga avgör

Är det den gula lap­pen som gör det? Gar­ner gjorde ett par tester till, med återi­gen hand­skriv­na gula lap­par, tom­ma gula lap­par, inga gula lap­par, län­gre enkät, kortare enkät, oli­ka slags häl­sningar och så vidare.

Vad han fann var att när enkäten följdes av en per­son­lig häl­sning, gär­na skriv­en på en gul lapp som syns tydligt, var det påtagligt fler som sva­rade på enkäten. På så sätt fick enkäti­fyl­lan­de­uppgiften högre pri­or­itet bland alla uppgifter respon­den­ter­na hade att göra.

Gar­ner drog slut­sat­sen att när delegerin­gen är per­son­lig och vi upp­fat­tar den som en frå­ga om hjälp från en per­son till en annan, på ett när­mast förtroligt sätt, vill vi i större utsträck­n­ing än annars göra det vi blir ombed­da. Vid när­mare efter­tanke är det täm­li­gen naturligt. Ber någon oss om något per­son­li­gen vill vi mer hjäl­pa till än om en grupp eller organ­i­sa­tion i stort med­de­lar att något bara ska göras.

Gör så här

Vill du ta fas­ta på vad Gar­ner fann och hur han tolka­de resul­tat­en, gör så här:

När du delegerar något idag och de när­maste dagar­na, fun­dera ett varv extra på hur du kan göra delegerin­gen mer per­son­lig än tidi­gare, så det blir påtagligt att du ber om en tjänst från en män­niska till en annan?

Det behöver inte alls inbe­gri­pa en post it-lapp, utan kan vara på ett helt annat sätt som ​“bara är så du”.

Hur? Det vet du och ingen annan.

Till­ba­ka i rätt tid

För, om vi är mer per­son­li­ga i vårt till­tal när vi delegerar något till någon annan, kom­mer vi i större utsträck­n­ing få det vi bett om i den tid vi behöver, efter­som det vi delegerat får högre pri­or­itet hos mot­ta­garen — åtmin­stone att döma av Gar­ners studie. Dessu­tom blir det trevli­gare, vilket är en anled­ning så god som någon.

Hur gör du?

Vad har du för knep för att det du behöver hjälp med ska få hög pri­or­itet hos dem du delegerat till? Berät­ta för mig!

(Men, vil­ka uppgifter kan du be om hjälp med? Jag kan hjäl­pa dig lista ut det.)