När andra inte cc:ar som du tycker att de ska | David Stiernholm

Sidhuvud

Strukturbloggen


Föregående artikel

Nästa artikel

01 nov.

När andra inte cc:ar som du tycker att de ska


Datum: 2017-11-01 14:29

För en del av oss är åtskil­li­ga av mailen vi får mail där vi är cc:ade”, det vill säga där vi fått en kopia av ett mail som främst är adresser­at till någon annan. I bäs­ta fall kan vi vara säkra på att mailet endast är för kännedom” och för att slip­pa hantera alla dessa mail i det ordi­nar­ie flödet är en van­lig strate­gi att ska­pa en regel som automa­tiskt skickar dessa mail till en särskild mapp (som vi tar en titt i då och då för att hål­la oss à jour).

Men, det är inte säk­ert att alla de vi kor­re­spon­der­ar med ser på cc:-mail som vi gör. Tänk om någon i ett mail till­ta­lar oss direkt och ber oss göra något, trots att vi fått mailet som cc:?

Häromveck­an berät­tade en av mina klien­ter om hur han säk­er­ställt att han inte mis­sar ett direk­t­till­tal” i ett cc:at mail. Som kom­ple­ment till mail­regeln som skickar cc:ade mail till den särskil­da map­pen har han ska­p­at en regel som läg­ger till­ba­ka mail där hans namn nämns i innehål­let (inte i ären­der­aden, utan i själ­va bröd­tex­ten, allt­så) återi­gen direkt i inko­r­gen. På så sätt hanter­ar han trots allt mailet som vore det direk­tadresser­at till hon­om. För, när vårt namn nämns är det väl troli­gen något som rör oss direkt?

Gör så här
Vill du föl­ja min klients exem­pel och se till att du ser det som är avsett direkt för dig ock­så i ett cc:at mail, ska­pa ock­så du en regel som läg­ger mail där ditt namn nämns till­ba­ka i inkorgen.

Är du osäk­er på hur du ska­par regler, hit­tar du en instruk­tion för Out­look här, för Gmail här och för Mail (OS X) här.

Lägg till­ba­ka till inkorgen”-regeln efter skic­ka cc:-mail till sep­a­rat mapp”-regeln så att den körs efter eventuell undanflytt.

Min­dre missande
Om du sät­ter upp en sådan här eller lik­nande regel min­skar risken att du mis­sar något som trots cc:andet var avsett för dig. Du är min­dre beroende av att andra ser på cc:-mail på sam­ma sätt som du och du und­viker en och annan stres­sande sit­u­a­tion då någon (kanske din chef) tyck­er att den var­it tydlig med att du skulle göra något, men det av naturli­ga skäl gått dig helt förbi.

Hur gör du?
Hur gör du för att tack­la att ni har oli­ka syn på hur cc:-funktionen ska använ­das, så att du slip­per drab­bas av obe­hagli­ga miss­förstånd? Det­ta är ett van­ligt prob­lem — har du ett bra förslag på lös­ning så skriv en kommentar. 

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.