Strukturbloggen

För dig som lyssnar hellre än läs­er, finns det här blog­gin­lägget ock­så som ett avs­nitt av struk­tur­pod­den Klart!:

Drop­pen som urholkar stenen

Skulle det­ta hän­da en enda gång, är det väl ingen stor affär. Men, om det hän­der dag efter dag, väx­er det upplev­da berget av ogjor­da, förse­nade uppgifter all­tefter­som. Trots din iver att job­ba undan, dyk­er det upp nya oförutsed­da sak­er och du upplever dig kom­ma allt­mer efter. Nog är det såväl stres­sande som tröttande.

Förs­en­ing kan vara förlåten

Även om din plan inte hinns med, är det kanske okej. Bara för att du trodde att du skulle hin­na si och så myck­et, behöver det inte vara en rim­lig bedömn­ing. Dök det upp vik­ti­gare uppgifter, gjorde du rätt i att för stun­den avstå från det du först hade plan­er­at. Måhän­da är det okej att de sak­er som fick stry­ka på foten blir klara först senare.

Sätt ner foten

Stäm där­för av med dig själv att du är bekväm med kon­sekvenser­na av att du pri­or­it­er­at annat än det som var i den ursprung­li­ga pla­nen — när du behöver pri­or­it­era om.

Gör så här

Idag, om du vet med dig att du inte kom­mer att hin­na allt du skulle öns­ka, ta fram det du inte hin­ner med i ljuset så att du ser det. Skriv upp det på en lapp om du inte redan har det i din att göra-lista.

Gå igenom alla uppgifter du inte hin­ner med och för var och en, frå­ga dig:

• När kom­mer jag att troli­gen hin­na med det istäl­let — om jag är en smu­la pes­simistisk (för att vara på den säkra sidan)?
  
  
• Vad blir kon­sekvenser­na om jag gör det­ta först då istäl­let? (Behöver du frå­ga någon om vad kon­sekvenser­na blir — den som är mot­ta­gare till exem­pel — gör då det.)
  
  
• Är det okej att jag inte gör uppgiften nu — med hän­syn tagen till konsekvenserna?
  
• Om ja, fly­t­ta fram för­fal­lo­da­tumet för uppgiften så att du slip­per se den i dagens lista (för du kom­mer ju ändå inte att göra den idag). 
  
• Om nej, pri­or­it­era om och pri­or­it­era ner en av de hit­tills hög­pri­or­it­er­ade uppgifter­na istäl­let. Eller, gör vad du behöver för att uppgiften ändå blir gjord idag: be om hjälp från din kol­le­ga, anli­ta någon som gör den istäl­let, eller be din chef hit­ta någon som kan lösa prob­lemet (efter­som du behöver pri­or­it­era andra sak­er ni båda är överens om måste göras i förs­ta hand). 

Fri­are att fokusera 

Om du med­vetet oke­jar att du inte hin­ner med det som får stry­ka på foten för dagen, kom­mer du att lättare kun­na fokusera på de uppgifter du verk­li­gen hin­ner med, efter­som allt annat inte län­gre hänger över dig. Det är du som tydligt har valt att inte göra dem idag och du har stämt av med dig själv att det är okej. Du kan mer vila i pri­or­i­terin­gen du har gjort och slip­per kän­na dig jagad av sådant du med­vetet för stun­den avstått ifrån.

Hur gör du? 

Vad har du för knep för att slip­pa kän­na dig stres­sad över det du ändå inte kom­mer att hin­na? Dela med dig till mig av dina tankar. 

(Vet du för­resten om att du kan boka stress­före­byg­gande föreläs­ning med mig till kick­of­fen?)