Strukturbloggen

Vis­sa uppgifter får vi gjort direkt och andra skjuter vi upp — om och om igen. Vi vet så väl att vi bor­de göra uppgiften, men det gick ju bra igår att skju­ta upp den till idag, så det är säk­ert inga prob­lem om vi gör den imor­gon istäl­let. Eller i övermorgon.

För dig som lyssnar hellre än läs­er, finns det här blog­gin­lägget ock­så som poddavsnitt:

Upp­skju­tandet sät­ter spår

Har du märkt att vis­sa uppgifter får ett stig­ma; att de är uppgifter vi skjuter upp istäl­let för att göra? Vi blir vana vid att inte ringa det där sam­talet även om det står på lis­tan, utan som på rutin tänker vi ​”imor­gon” när det skym­tar för­bi när vi skum­mar igenom vad vi har att göra.

Två uni­ver­salknep

Två knep för att få gjort det vi skjuter upp, som du som läs­er Struk­tur­bloggen säk­ert kän­ner till, är att dela upp uppgiften i små steg och/​eller boka in tid i kalen­dern då vi slut­för den. Men ibland gör vi inte ens det, utan vi fort­sät­ter skju­ta upp och för var­je upp­skjut­ning blir mar­gin­alsmär­tan min­dre (tills vi sät­ter igång pré­cis innan dead­line, då vi får sli­ta som ett djur).

Syns det, får det konsekvens

Om vi däre­mot gör det tydligt för oss hur mån­ga gånger vi skju­tit upp den här uppgiften, blir det påtagli­gare att vi till slut behöver göra något konkret som att ta till något av knepen ovan. Inspir­erad av ett möte jag hade för ett par år sedan med en leankon­sult, där han beskrev hur han arbe­tar med visuell planer­ing, har jag på senare tid bör­jat mark­era en uppgift jag skjuter upp med att jag skju­tit upp den. För visst har ock­så jag uppgifter jag ten­der­ar skju­ta upp, även om de med åren blir allt färre.

Så här gör jag:

1. När jag skjuter upp en uppgift jag hade tänkt att göra idag till en annan dag, mark­er­ar jag den med etiket­ten ​”Fly­t­tad 1 gg”.


2. Skulle jag skju­ta upp den en gång till, byter jag ut etiket­ten mot ​”Fly­t­tad 2 ggr”.


3. Är det så illa att jag skjuter upp den ytterli­gare en gång, blir föl­jak­tli­gen etiket­ten ​”Fly­t­tad 3 ggr”.


4. Sedan är det stopp. Jag har bestämt mig för att jag inte får bara fly­t­ta den framåt ytterli­gare en gång, utan om jag inte gör den det tred­je tillfäl­let, måste jag ta till något konkret. Jag har att väl­ja på att:
   • Bry­ta ned den i det förs­ta, min­s­ta steget, som jag kan göra just där och då, eller
   • Boka in reserver­ad tid i kalen­dern då jag gör den. Punkt.

Det här har funger­at jät­te­bra för mig. Kanske skulle det göra det ock­så för dig.

Gör så här

Vill du tes­ta, gör så här:

1. Bestäm dig för hur mån­ga gånger du får skju­ta upp utan konsekvens.


2. Hit­ta på hur du suc­ces­sivt ska mark­era att du skju­tit upp en uppgift. Sät­ter du en prick efter den (och sedan en till)? Använ­der du en tag? En kat­e­gori? En spe­cialkol­umn? Inled­er du uppgiftens lydelse med en siffra? En asterisk?


3. For­mulera regeln som säger vad du måste göra när alla upp­skjut­ningar är för­brukade. Bokar du ett möte med dig själv, under vilket du arbe­tar med uppgiften, och håller på så sätt tid fri från andra möten? Fly­t­tar du uppgiften till din över­sikt över de sto­ra uppgifter­na, var­ifrån du definier­ar det förs­ta, min­s­ta, lil­la steget som en att göra-uppgift?


4. Tes­ta ett tag och justera den nya vanan om du tyck­er att det behövs. Vill du, maila mig gär­na och berät­ta hur det går, så ska du få gla­da till­rop och upp­muntran tillbaka.

Färre sur­de­gar med lättsam press

Om du på det­ta sätt tydlig­gör när du skjuter upp, und­viker du att ska­pa sur­de­gar, efter­som du blir upp­märk­sam­mad på att du har skju­tit upp den här uppgiften tidi­gare och att du är på väg att göra det igen. Du sät­ter den lättsam­ma pressen på dig själv som behövs för att du ska bry­ta en oförde­lak­tig vana och etablera en ny, som hjälper dig.

Hur gör du?

Hur gör du för att inte skju­ta sam­ma uppgift på framti­den om och om igen? Berät­ta för mig!

(Och du, sur­de­gar kan vara knivi­ga att bli av med. Här är en metod till för att slu­ta skju­ta upp vis­sa sak­er.)