Strukturbloggen

För dig som lyssnar hellre än läs­er, finns det här blog­gin­lägget ock­så som ett avs­nitt av struk­tur­pod­den Klart!:

Det är vi åtmin­stone två om, Niclas och jag. Det är klart att det är bra att vi får gjort de tio enkla uppgifter­na fort, men tänk om vi kunde ha klarat av den sto­ra uppgiften tidigt på dagen, då vi var pigga(re), och avverkat de tio enkla sist? Om vi bara hade var­it annor­lun­da — en av dem där som gillar att sväl­ja den störs­ta gro­dan först.

Gör inte om dig

Efter­som per­son­lighet­som­dan­ing åtmin­stone för mig är en svår kon­st som tar både tid och ener­gi, är det tur att vi inte behöver förän­dra oss för att arbe­ta på ett annat sätt. Istäl­let kan vi dra nyt­ta av den till synes oförde­lak­ti­ga per­son­ligheten vi har, som tycks innebära att vi vill få undan det lil­la innan vi tar oss an det stora.

Som jag ser det, kan vi väl­ja någon av åtmin­stone två strategier:

• Anti­n­gen, beja­ka att vi vill ta småsak­er­na först, men begrän­sa hur mån­ga vi gör klart innan vi bör­jar med den sto­ra saken.
• Eller, gör om den sto­ra sak­en till mån­ga småsaker. 

Gör så här 

Näs­ta gång du har såväl mån­ga småsak­er som minst en stor sak att göra under dagen (kanske har du det just idag?) och du märk­er att du frestas att ​“få undan” småsak­er­na först, fast du egentli­gen vet att du skulle tjä­na på att få gjort den sto­ra sak­en direkt, gör något av detta:

• Välj några få av småsak­er­na, kanske tre, som du gör direkt. Väl­jer du alla, kom­mer du få för trångt med tid till den sto­ra, men tar du bara några få hin­ner du ta tag i den redan tidigt på dagen. Var gen­erös med att boc­ka av de avk­la­rade småuppgifter­na tydligt, så du får den moti­va­tion­sskjuts du har nyt­ta av när du ska ta dig an den mer kom­plicer­ade uppgiften. 
• Alter­na­tivt, nyt­t­ja att du mår bra av att ta små sak­er att boc­ka av, genom att definiera en eller tre små deluppgifter ur den sto­ra att ta härnäst. Du kan anti­n­gen for­mulera en min­dre att göra-uppgift som du gör och sedan bockar av eller så kan du bestäm­ma dig för att arbe­ta lika kort stund som en liten uppgift skulle ta, till exem­pel tio minut­er eller 25 på den sto­ra uppgiften och sedan boc­ka av den på något sätt eller ta en paus. Upprepa till dess den sto­ra uppgiften är klar, eller så länge du behöver för att hål­la styr­fart. När jag själv gör små­bet­ing av en stor uppgift, brukar jag inte behö­va göra det mer än ett par tre gånger, innan jag märk­er att jag har fått upp farten och arbetet går utav sig självt.

Vem vill skär­pa sig?

Om du drar nyt­ta av det fak­tum att du frestas att göra små sak­er fram­för sto­ra istäl­let för att bli sträng mot dig själv och med en inre röst ryta åt dig att ​“skär­pa till dig!”, kom­mer du såväl att få gjord den sto­ra uppgiften tidigt på dagen som arbe­ta i en behagli­gare sin­nesstämn­ing. Istäl­let för att arbe­ta mot din per­son­lighet arbe­tar du i lin­je med den. Nog är väl det bra myck­et skönare (och effek­ti­vare ock­så, för den delen)?

Hur gör du?

Har du något annat knep för att lösa prob­lemet Niclas skrev till mig om och som är ett han delar med mån­ga andra? Skriv gär­na till mig och berätta! 

(Men hur delar vi upp den sto­ra uppgiften? Kika gär­na även på min inlägg ​“så sty­ckar du en för stor uppgift i min­dre bitar”)