Strukturbloggen

Idag föreläste jag för insti­tu­tio­nen för arkitek­tur och samhälls­byg­gnad­steknik (ACE) på Chalmers som en del av upp­start­mötet inför läsåret.

Andra frå­gor än annars

Som alltid när jag föreläs­er i den akademiska världen får jag frå­gor jag inte får någon annanstans, vilket är roligt utmanande!

Intres­san­tast idag var delt­a­gar-reflek­tion­er­na (parafraser­at):

• “Tänk på att alla män­niskor inte gillar att avs­lu­ta sak­er. En del tyck­er om själ­va processen och finner ingen dri­vkraft i att boc­ka av.”
• “Jag upplever att det sätt att organ­is­era ens att göra-uppgifter du [jag, David, allt­så] före­språkar är en pro­jek­tion från ett helt annat område och att utmanin­gen är att ska­pa en visuell kar­ta över allt som ryms och hålls i det mentala.”

… och frågan:

• “Hur ska jag kom­mu­nicera för mina kol­le­gor att den här uppgiften jag vill ägna mig åt är så vik­tig att den bor­de ham­na högt upp på pri­or­i­ter­ingslis­tan för gruppen?”

Allt man­ar till efter­tanke (och frå­gan fick sitt svar på plats). Underbart!

Tack!

Varmt tack, Chalmers, för inbju­dan och möj­ligheten att pra­ta struk­tur med er!

(Tack ock­så för att ni ver­i­fier­ade att min jord­bävn­ingsmetafor har bäring! Det känns betryggande.)