Sidhuvud

Strukturbloggen


Föregående artikel

03 nov.

Så får du till utvärderingen när projektet är klart


Datum: 2026-11-03 08:00
En person badar i en naturlig klippool vid den svenska skärgårdens klippiga kust, med det öppna havet och en fyr synliga i bakgrunden.

Pro­jek­tet är pre­cis avs­lu­tat och du vet att ni nu bor­de stan­na upp, reflek­tera över hur det gick, utvärdera och definiera eventuel­la för­bät­tringsåt­gärder att genom­föra inför näs­ta pro­jekt. Men det blir ingen utvärder­ing av, den här gån­gen heller.

Sam­tidigt vill du att ni ska bli bät­tre på det här med utvärder­ing. Låt mig säga att ni inte är ensam­ma, om det kan vara en tröst. Att hop­pa över utvärder­ing och för­bät­tringsåt­gärder är ett van­ligt mis­stag. I allt­för mån­ga organ­i­sa­tion­er är PDCA-cykeln i själ­va ver­ket en PD-halvmåne.


För dig som lyssnar hellre än läs­er, finns det här blog­gin­lägget ock­så som ett avs­nitt av struk­tur­pod­den Klart!:


Ett hot och ett nuläge

En färsk studie av en amerikan­sk-tysk forskar­trio där bland annat leg­en­daren Peter M. Goll­witzer ingår kan ge en ledtråd om vad vi kan göra för att nu väl­ja att göra den utvärder­ing som vi sedan är gla­da att vi gjorde. I en serie om fem exper­i­ment lät de i snitt 190 delt­a­gare dels förestäl­la sig något neg­a­tivt som skulle kun­na hän­da som de sam­tidigt kunde förhin­dra genom att agera, dels reflek­tera över den pos­i­ti­va, verk­li­ga sit­u­a­tion de har idag, i oli­ka ordning.

Ta det dåli­ga först

Forskar­na fann att delt­a­gar­na som först föreställde sig den neg­a­ti­va framti­den och sedan den pos­i­ti­va nuti­den blev mer motiver­ade att göra ​”det rät­ta” för att det neg­a­ti­va inte skulle inträf­fa än de som gjorde tvär­tom. Vid en uppföljn­ing en tid senare visade det sig ock­så att de först­näm­n­da fak­tiskt hade genom­fört åtgärder­na sedan de tidi­gare exper­i­menten (de hade inte bara känt sig motiver­ade att göra det).

Goll­witzer et al. tolkar det­ta som att när vi först föreställer oss vad vi kan för­lo­ra och sedan upp­märk­sam­mar vad vi har, värder­ar vi det vi fort­farande har högre och blir mer motiver­ade att göra det vi kan för att behål­la det.

Åter till verkligheten

Låt oss applicera det här på pro­jek­tutvärder­ingssi­t­u­a­tio­nen. När vi pre­cis har avs­lu­tat pro­jek­tet och står i valet mel­lan att läg­ga tid på utvärder­ing och att istäl­let göra andra uppgifter som pockar på upp­märk­samhet kan vi förestäl­la oss den framti­da sit­u­a­tion då vi i näs­ta pro­jekt har råkat ut för en rik­tigt obe­haglig (och dyr!) kon­sekvens av att vi inte rät­tade till orsak­en till något som ock­så hände i det senaste pro­jek­tet. Hur känns det att då behö­va lösa det där onödi­ga prob­lemet, igen?

Sedan reflek­ter­ar vi över hur det är nu, när det senaste pro­jek­tet är klart och vi har löst alla prob­lem som upp­stod och som vi näs­tan redan har glömt. Nu har vi ryggen fri, vi kla­rade ski­van och vi kän­ner oss nöj­da. Det känns lika befriande som dagen efter ten­tan, i lä, innan stor­men som är näs­ta kurs ännu har blåst upp.

Nog blir vi då mer motiver­ade att utvärdera och rät­ta till ska­vanker­na så att det känns lika till­fredsstäl­lande och trevligt mot slutet av näs­ta pro­jekt för att vi inte behövt ta de där neg­a­ti­va kon­sekvenser­na efter­som prob­le­men inte upp­stod den här gån­gen? Det tror jag.

Gör så här

  1. Näs­ta gång du avs­lu­tat något större som du gör om och om igen, till exem­pel ett pro­jekt, och det frestar att hop­pa över utvärderin­gen (för nu har du ju löst prob­le­men som upp­stod!), föreställ dig först hur det kom­mer att vara den där dagen i framti­den, i näs­ta vän­da, när det där prob­lemet upp­står igen.
  2. Reflek­tera sedan över hur det känns just nu, när du är igenom, fri och ivrig att hop­pa på näs­ta pro­jekt. Är det inte skönt om det känns så hela tiden, ock­så under arbetet framåt?
  3. Överväg igen om det ändå inte är värt tiden och besväret att göra den där utvärderin­gen. Ska du inte åtmin­stone utvärdera mer än du brukar, även om det inte blir den opti­mala pro­jek­tutvärderin­gen med extra allt?

En väl­görande kontrast

Om du ägnar dig åt den­na ​”men­tal con­trast­ing”, som forskar­na kallar meto­den, kom­mer du att i större utsträck­n­ing göra de förän­dringar som du sedan kom­mer att vara tack­sam för att du gjorde, att döma av resul­tat­en av den här studien.

Har du käm­pat med att etablera en vana eller rutin du tror skulle vara värde­full för ditt jobb eller dig själv kan det­ta täm­li­gen enkla knep vara värt att tes­ta. Jag ska defin­i­tivt göra det.

Hur gör du?

Kän­ner du igen dig i att kon­trastera en hotande framtid med en nutid värd att bevara och att det motiver­ar dig till att ​”göra rätt”? Skriv till mig och berät­ta, för alla knep vi kan ta till för att fat­ta beslut som gör gott i det lån­ga lop­pet är guld vär­da, för mig och för alla jag möter. 

(På tal om pro­jekt, har du var­it med om att du ska ta fram något nytt och det är inte självk­lart hur du ska gå tillvä­ga? Låt pro­jek­tledar-agen­ten i Plan­ner hjäl­pa dig med pro­jek­tet!)


Du kan få mer!

En kvinna med glasögon och hörlurar, klädd i en scarf och kavaj, sitter i en avslappnad miljö med växter i bakgrunden.

Om du vill ha fler tips om struktur på jobbet finns det flera sätt att få det av mig - i poddar, videor, böcker, föreläsningar och annat.

Ge mig fler strukturtips!