Strukturbloggen

För dig som lyssnar hellre än läser, finns det här blogginlägget också som ett avsnitt av strukturpodden Klart!:

Du sät­ter stopp i tid

Efter­som jag både är förtjust i att snick­ra och trak­ter­ar flera instru­ment, kom­mer jag spon­tant att tän­ka på stämjärn och stäm­gaffel, men ​”stäm­ma” är här snarare en syn­onym till att ​”däm­ma” — vat­ten, till exempel.

Bud­skapet i talesät­tet är att du och jag gör bäst i att åtgär­da något när prob­lemet ännu är litet istäl­let för först när det är stort. Det har åtmin­stone jag nyt­ta av att ha i bakhu­vudet var och varan­nan dag — kanske ock­så du?

Gör så här

Kän­ner du igen dig i att det blir ​”för myck­et”, ​”för mån­ga” och ​”för stort” i oli­ka delar av din struk­tur, var den här veck­an extra upp­märk­sam på teck­en på att din struk­tur bör­jar fall­era på någon punkt. Var bör­jar det flö­da till lite väl myck­et? Vad bör­jar det bli för mån­ga av? Den­na slags tillväxt skvall­rar om en ska­vank i din struk­tur — ett område där den inte funger­ar som den ska.

Så fort du upp­täck­er ska­vanken, åtgär­da den. Du kan till exempel:

• Ta hand om lap­par du skriv­it i all hast under dagen före dagens slut, innan de bil­dat en rejäl hög.
   
• Svara kort och fort om tiden är knapp, istäl­let för att mark­era mejlet eller med­de­landet som oläst igen för att kom­ma till­ba­ka till det senare, innan lis­tan över obesvarat växt sig överväldigande lång.
   
• Bör­jar du behö­va job­ba över oftare än tidi­gare, gör något för att min­s­ka din arbets­be­last­ning innan den bliv­it på tok för tung. Avsäg dig ans­var för stun­den eller för evigt. Delegera uppgifter som inte prompt är beroende av att just du gör dem.
   
• Märk­er du att mötestä­theten ökar, fyll upp kalen­dern med den ​”luft­tid” du egentli­gen vet att du behöver, innan du inte har någon ordi­nar­ie arbet­stid kvar till dina andra vik­ti­ga uppgifter.

Aldrig mer

Om du brom­sar ett skeende i din struk­tur som håller på att stäl­la till det för dig på ett tidigt sta­di­um, innan det bliv­it så illa, und­viker du att det blir ​”allde­les för myck­et”. Har du var­it med om att struk­turska­vanken gått över styr tidi­gare, föreställer jag mig att du då ock­så tänkt ​”aldrig mer”. Stäm­mer du i bäck­en innan den bliv­it en å slip­per du det.

Hur gör du?

Vad har du tag­it tag i och brom­sat när det gäller din struk­tur innan det bliv­it för myck­et? Hur gjorde du för att ​”stäm­ma”? Berät­ta för mig, jag är väldigt nyfiken på hur du tänkt och gjort. 

(Ett tips för att hål­la fokus när det är för myck­et, är att döl­ja det du inte job­bar med för ögonblick­et. Det du pri­or­it­er­at blir lättare gjort och du blir fort­are klar!)