Strukturbloggen

För dig som lyssnar hellre än läser, finns det här blogginlägget också som ett avsnitt av strukturpodden Klart!:

Ju län­gre den står kvar, desto värre känns det

Istäl­let för att arbe­ta på uppgiften gör du något annat istäl­let. När du ser att den fort­farande står kvar på lis­tan hug­ger det till i magen, du hop­par för­bi den till en annan uppgift och ditt samvete blir ännu lite sämre.

Tiden går och när du har behövt svara något över­slä­tande på fler möten än ett när du fått frå­gan om hur det går med uppgiften känns det rik­tigt gräsligt.

Ett ord som sät­ter igång

Det hade var­it myck­et skönare för dig om du hade haft uppgiften gjord. Och, det hade var­it bät­tre för verk­samheten och för dig själv!

Lyck­ligtvis finns det alltid något du kan göra för att kom­ma loss med en uppgift som fast­nat. Det bör­jar med ett kickstart-verb.

Gör så här

När du kört fast,

1. Välj ett av de typiska kick­start-ver­ben att for­mulera en kom-igång-uppgift med. Här är åtta exempel:

• Frå­ga (någon, t ex hur du ska gå tillvä­ga eller rent av frå­ga någon vem du skulle kun­na frå­ga som vet hur du ska gå vidare)
• Fun­dera (15 minut­er på vad som skulle kun­na vara en lös­ning på det som kärvar)
• Job­ba (10 minut­er på uppgiften)
• Sök (på inter­net efter något)
• Skissa (på hur prob­lemet ser ut, vil­ka som berörs, hur det ide­alt skulle gå till eller liknande)
• Töm huvudet på allt du tänker kring den där uppgiften
• Dela upp (uppgiften i fem moment)
• Läs (igenom bak­grundsin­for­ma­tio­nen el dyl till uppgiften; du behöver inte göra något, bara läsa uppgiften igen, så får du kanske ett annat perspektiv)

2. For­mulera kom-igång-uppgiften för dig själv. Om du skriv­er den på en fysisk lapp kom­mer du att få kny­ck­la ihop den där lap­pen när uppgiften är gjord och påtagligt fira att du inte län­gre sit­ter fast. For­mulera uppgiften till att vara så kort att du frestas att göra den direkt så du får boc­ka av den redan idag!

3. Gör uppgiften nu. Det kom­mer att vara så skönt att kom­ma igång! Vill du inte eller har du inte tid just nu, bestäm dig för när du gör den. Det är värt att boka in just den här uppgiften i kalen­dern, så att du ger dig tid för den.

4. Nu är du igång! Du sit­ter inte län­gre fast. Dina uppgifter har inte gått i stå. Det är rörelse i din att göra-lista!

Du bestäm­mer farten

Om du tar till ett kick­start-verb så fort du kör fast med en uppgift, håller du uppe farten. Sak­er läg­gs inte på hög hos dig. Du rör dig framåt — inte prompt på en spikrak väg, utan snarare i sick-sack, parerande varda­gens hin­der och gryn­nor som ideli­gen dyk­er upp. Vad som än hän­der håller du dig i rörelse. Såk­lart väl­jer du ock­så att vila när du behöver, men det är du som bestäm­mer, inte omständigheterna.

Hur gör du?

Kom­mer du att tän­ka på något ytterli­gare kick­start-verb än de åtta jag exem­pli­fier­ade med här? Berät­ta för mig! 

(Vill du veta mer? Kol­la in mina fyra knep för att lättare pri­or­it­era vik­ti­ga, sto­ra uppgifter när de kor­ta uppgifter­na frestar)