Struktur och kreativitet är goda vänner | David Stiernholm

Sidhuvud

Strukturbloggen


Föregående artikel

Nästa artikel

26 feb.

Struktur och kreativitet är goda vänner


Datum: 2010-02-26 09:36

Är struk­tur och kreativitet varan­dras ofören­li­ga mot­pol­er? Häm­mar tyd­lighet, ord­ning och reda kreativiteten? Är kaos en förut­sät­tning för kreativt ska­pande med höjd?

En del jag möter uttryck­er en farhå­ga att om de skulle för­bät­tra sin struk­tur på job­bet, skulle de inte kun­na vara lika kreati­va som de är nu. De tycks tro att ord­ning i sig stop­par idéflödet.

Det är inte alls min erfaren­het. Jag skulle inte ge mig på att säga att god struk­tur stim­uler­ar kreativiteten för alla, men för mig gör den defin­i­tivt det. 

Jag tänker som klarast när jag har få sak­er som dis­tra­her­ar mig, som bry­ter mina tanke­banor. (Det­ta skriv­er jag för­resten i OmmWriter, som ett teck­en på det.) När jag har fått en idé, vill jag vara kvar hos den idén, men­talt, så jag kan konkre­tis­era och för­fi­na den. Om jag istäl­let vet att jag har mail som jag bor­de svara på snabbt, om tele­fo­nen ringer, om jag ser möte­san­teck­ningar jag måste ta hand om innan dagen är slut så fort jag lyfter blick­en, blir jag störd i mitt ska­pande (som kan hand­la om att skri­va, om en ny mod­ell, om en ny tjänst).

Så för mig är den goda struk­turen det verk­tyg som gör att det som måste fun­ka ock­så funkar, utan att jag behöver ägna mig åt det hela tiden. 

Först då kan jag vara fri att ska­pa nytt, efter­som jag vet att jag inte har något annat jag bor­de göra istället.

Det är klart att ock­så jag behöver intrycks­duscha ibland, för att få nya idéer. Där­för besök­te jag häromkvällen mitt förs­ta Pecha Kucha Night-event här i Göteborg. 

Pré­cis innan den förs­ta av kväl­lens tio föreläsare skulle sät­ta igång, gick Pecha Kucha-ini­tia­tiv­ta­garen Jes­per Lars­son igenom regler­na för kvällen:

  1. Var­je talare vis­ar 20 still­bilder, varken fler eller färre
  2. Var­je bild visas 20 sekun­der, varken län­gre eller kortare
  3. Var­je pre­sen­ta­tion är således 6 minut­er och 40 sekun­der. Prick.
  4. Pub­liken får inte stäl­la frå­gor till föreläsaren på scenen
  5. Föreläsar­na pre­sen­ter­ar kloss an” utan direkt paus emel­lan (efter fem föreläsare var det drickapaus)

Det var tydli­ga, konkre­ta ramar som man inte tum­mar på. Men, inte var det någon brist på kreativiteten. När det på det­ta sätt finns ett for­mat, inbjud­er det snarare till att leka med formatet.

Så, för mig är Pecha Kucha ett strå­lande exem­pel på att struk­tur och kreativitet går hand i hand.

Vad tyck­er du? Är struk­tur och kreativitet vän­ner eller motpoler?

Kom­mentera!

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.