Strukturbloggen

“Efter att ha fått en mas­sa sak­er gjort, inten­sivt, under en hel dag, kan det i slutet av dagen kän­nas som att jag inte har gjort någonting. Har du hört någon annan vara med om det eller är det bara jag?”

Det var en av de mån­ga frå­gor­na jag fick efter min föreläs­ning om struk­tur på Chalmers Stu­den­tkår temadag för per­son­lig utveck­ling ​“Of Course”.

Det är inte bara du

“Såk­lart har jag hört om det och nog kan jag kän­na igen det själv ock­så.”, sva­rade jag.

“Det är för att du är väldigt ambitiös. Och, det finns ingen hejd på hur myck­et du skulle kun­na göra (plug­ga, i det­ta fal­l­et, antar jag). Uppgifter­na tar aldrig slut. Där­för skulle det vara extra värde­fullt för dig att kvan­ti­fiera det du ska åstad­kom­ma, att sät­ta en gräns för vad som är tillräckligt.

Spänn upp ett mål­snöre, som du är färdig när du har passer­at. Det går alltid att springa lite till, men vid mål­snöret är du klar — för idag.”

Vad är ditt bäs­ta knep?

Och nu frå­gar jag dig: vad är ditt bäs­ta knep för att motver­ka känslan av otill­räck­lighet efter en dag då du job­bat hårt och den ändå infinner sig? 

Skriv till mig och berät­ta. Jag är nyfiken på att höra.

Tack, Chalmers Studentkår!

Och, tack för inbju­dan, Chalmers stu­den­tkår! Det var en fröjd att kom­ma till er!