Strukturbloggen

För dig som lyssnar hellre än läser, finns det här blogginlägget också som ett avsnitt av strukturpodden Klart!:

Gam­malt och beprövat

Sedan mån­ga år — med bör­jan under tidigt 1900-tal, vad jag har läst — använ­der de sig näm­li­gen av en metod som kallas ​”shisa kanko”, vilket på engel­s­ka brukar benäm­nas ​”point­ing and call­ing”. Skulle det över­sät­tas till sven­s­ka (vilket det säl­lan görs) skulle den i mitt tycke bäs­ta, men inte så klatschi­ga, ter­men vara ​”peka och nämn”. Om du är bevan­drad inom LEAN kan du ha stött på den.

Meto­den går ut på att när du läs­er av en sig­nal, kon­troller­ar att ingen ram­lat ner på spåren eller lik­nande, pekar du med pekf­in­gret mot det du observer­ar och säger högt vad du ser, följt av en rörelse där du böjer armen, sträck­er ut den och åter pekar mot objek­tet. Här finner du en kort video med flera aut­en­tiska exempel.

Ökat fokus min­skar misstagen

Idén är att när du både observer­ar, utta­lar det du ser och man­i­fester­ar det hela med en fysisk rörelse skär­p­er du din upp­märk­samhet och min­skar risken att du gör fel. I en studie av det japan­s­ka järn­väg­stekniska forskn­ingsin­sti­tutet från 1994 (som det ref­er­eras friskt till, men vars orig­i­nalkäl­la jag gått bet på att hit­ta) fann man att fel­frekvensen gick ned från 2,38% till 0,38% när test­delt­a­gar­na använde ​”point­ing and calling”-metoden jäm­fört med när de inte gjorde det. Det är en min­skn­ing av felen med nära 85%.

Det kan du dra nyt­ta av.

Gör så här

1. Näs­ta gång du kon­troller­ar något, tes­ta att ​”peka och nämn” vad du observer­ar.
   
   Jag använ­der det till exem­pel när jag ska kon­trollera att jag fått med mig allt från en föreläs­ningslokal så att jag inte glöm­mer något. Jag pekar på stäl­lena där jag vet att jag lagt något och säger ​”där är tomt och där är tomt och …” under det att jag ​”gör en run­da”. 
   
   Efter­som jag är mer tankspridd än jag trivs med (och vad som är prak­tiskt), använ­der jag det ock­så när jag släck­er på kon­toret och lås­er dör­ren för att gå hem. Det hjälper mig att slip­pa gå upp för trap­por­na igen efter att jag kom­mit en bit för att kol­la att jag verk­li­gen släckt och låst lika ofta som förr (är det bara jag?).
    
2. Notera om dina sin­nen skärps och ditt fokus ökar genom att du ​”pekar och näm­n­er”.
    
3. Om du upplever att det hjälper dig, gör det till en vana.

Färre fel, min­dre tid till spillo

Om du ​”pekar och näm­n­er” torde risken min­s­ka att du går ifrån något, mis­sar att notera något eller råkar ut för något annat som gör att du spiller tid och ork i onö­dan, om den japan­s­ka tesen (och erfaren­heten) håller vad den lovar. Du gör färre mis­stag och lev­er­erar med högre kvalitet, tack vare något så enkelt som den här enkla metoden.

Hur gör du?

Tilläm­par du ​”point­ing and call­ing” i ditt jobb på något sätt? I så fall, hur? Skriv till mig och berät­ta, för just nu är jag extra fascin­er­ad av just den här metoden. 

(Ett annat tips jag har är att ock­så for­ma din stängn­ingsrutin för att släp­pa job­bet efter arbets­da­gens slut!)