Strukturbloggen

Den här veckan har jag till större delen tillbringat i Kramfors, sågverksstaden vid Höga Kusten i Västernorrland, som enligt den klassiska sketchen är både “ljust och vackert”.

Jag hade glädjen att hålla kurs i personlig effektivitet i dagarna tre, för 60 chefer ur kommunförvaltningen. Den tredje dagen hände det som händer titt som tätt och som jag blir lika upprymd av varje gång - en deltagare säger något som ger mig en helt ny insikt. Ibland handlar det om ett nytt knep och ibland finner vi tillsammans en tidigare dold aspekt av strukturområdet.

I onsdags handlade det om kontexter, d v s i vilken situation vi behöver vara för att göra det vi har att göra. Anita sa:

“Om jag upplever att vi måste vara på kontoret, vid datorn, med telefonen och tillsammans med kollegan för att jobba med just den där saken, då har jag nog definierat att-göra-uppgiften för stort. Jag borde bryta upp den i mindre steg.”

Det är verkligen så sant som det var sagt. Just den indikationen hade jag inte tänkt på tidigare. Tack!

För övrigt fick jag i Kramfors uppleva hur svårt det är att hålla balansen på ett löpband i full karriär då gymmet plötsligt blir kolmörkt eftersom belysningen var inställd på timer, jag åt mitt livs godaste köttfärslimpa på Hotell Höga Kusten, jag fick känna på hur det var att löpträna med broddar i 16 minusgrader och tillsammans med kursdeltagarna blev jag varse att 7 av 13 effektivitetsproblem börjar på “o” i Västernorrland. Det är härligt med dialekter.