När det inte blir som du tänkt dig | David Stiernholm

Sidhuvud

Strukturbloggen


Föregående artikel

Nästa artikel

03 okt.

När det inte blir som du tänkt dig


Datum: 2011-10-03 12:00

Säk­ert har det ock­så hänt dig att något inte blev som du hade tänkt dig. 

Kanske tog något län­gre tid än plan­er­at? Dök det upp något just när du hade bestämt dig för en sak? Blev det högar, även om du hade ansträngt dig för att hål­la pap­per­skaoset stånget? Lyck­ades du inte säl­ja in idén till henne som skulle vara en per­fekt kund?

Vi behövde verk­li­gen få till det där mötet med kun­den, chefen, kol­le­gan, pro­jekt-ledaren, men så blir det fly­t­tat i sista stund.

Då är det lätt att kän­na sig ned­sla­gen och sänkt. Kon­sekvens: vi tap­par fart, blir håglösa och har svårt att kom­ma igång med det som vi vet egentli­gen bor­de göras nu.

Att ha fysiska, påtagli­ga struk­turverk­tyg som gör oss mer effek­ti­va är en sak. Har du dessu­tom ett gynnsamt förhåll­ningssätt, blir din vardag ännu smidigare.

Idag hand­lar struk­tur­tipset om två ord och ett skil­jeteck­en som åter får dig på rätt spår, vad som än händer.

Beja­ka hellre än blocka

Ett sam­man­hang då det säl­lan blir som man tänkt sig, är impro­vi­sa­tion­steater. Den leg­en­dariske teaterped­a­gogen Kei­th John­stone skriv­er i sin bok Impro” om hur avgörande det är att ha ett bejakande förhåll­ningssätt till vad som än hän­der när vi impro­vis­er­ar, för att det ska bli något av det vi gör, för att vi ska kom­ma vidare och ska­pa något av värde.

En impro­vi­sa­tion­sövn­ing på en tom scen kan gå till så här: Två per­son­er tillde­las snabbt var sin roll, t ex bostadsmäk­lare och lägen­hetsspeku­lant. Mäk­laren sät­ter igång att visa runt i lägen­heten (spon­tant, utan manus, så klart) och speku­lanten hänger på.

John­stone beskriv­er hur oli­ka oli­ka män­niskor ager­ar och rea­ger­ar i impro­vi­sa­tion­ssi­t­u­a­tio­nen. Om den ene svarar Nej, …” på ett infall från den andre, blockas framåt­skri­dan­det. Det blir svårt för med­spelaren att spin­na vidare. Om den ene däre­mot svarar Ja, och …” och därmed hit­tar på något ytterli­gare, ska­pas en ny tråd att spin­na på, vilket för berät­telsen framåt ett steg vidare, minst.

En obotlig optimist

En som defin­i­tivt sade Ja, och …” istäl­let för Nej, …” var visionären och nobel­prista­garen Gustaf Dalén, som led­de före­taget AGA under 28 år fram till 1937

I en explo­sion vid ett exper­i­ment 1912 för­lorade han synen på bägge ögo­nen. I bör­jan av 20-talet drab­bades både AGA och han själv av djup ekonomisk kris, som de tog sig igenom. På 30-talet kom ytterli­gare en kris i Kreuger-kraschens spår och ock­så den kla­rade han sig och före­taget igenom. Enligt Gustaf Dalén själv, var det hans opti­mism som var räddningen.

Opti­mis­ten drab­bas av sam­ma umbäran­den som andra. Skill­naden är att de säger Ja, och…” när de inträffar.

Varda­gen är improvisation

Som jag ser det, kan vi se alla vardagssi­t­u­a­tion­er som impro­vi­sa­tion­er. När vi har ett möte eller när vi arbe­tar till­sam­mans, vet vi säl­lan vad som ska hän­da, utan vi ager­ar på upp­studs” på det som någon gör eller säger. Det kan hand­la om en säljsi­t­u­a­tion, att vi utför en tjänst eller att vi helt enkelt har ett sam­tal med någon.

Visst vill vi väl hellre röra oss framåt, från klarhet till klarhet, istäl­let för att stö­ta på hin­der, fast­na och behö­va gå till­ba­ka eller bör­ja om från början?

Anam­ma där­för ett bejakande förhåll­ningssätt till vad som sker, så kom­mer du lättare att nå dit du vill (och du har trevli­gare på vägen). Det kräver mer ansträngn­ing att job­ba mot det som hän­der, än att job­ba med det som hän­der och rik­ta dig åt det håll du vill, så det är där du hamnar.

Gör så här

När något ovän­tat inträf­far, som du helst såg inte inträf­fade, säg till dig själv: Ja, och …”.

Efter och” fyller du i något konkret du kan göra istäl­let eller som kon­sekvens av det som inträf­fat, t ex Ja, och därmed kan jag istäl­let kon­tak­ta…”, eller Ja, vi fly­t­tar ock­så det här mötet, och vi kan ta det vik­ti­gaste via mail istäl­let.”, eller Ja, nu sprack allt vad struk­tur het­er, och då kan jag helt enkelt bör­ja med att styra upp en detalj i den här änden och job­ba mig suc­ces­sivt framåt.”

Med Ja” accepter­ar du det som hän­der, men du är på intet sätt ett offer för omständigheter­na, för Ja” följs av ”, och …” och det är nu du hand­lar på ett för dig gynnsamt sätt. Det är i vad du låter föl­ja efter och” som du påverkar sit­u­a­tio­nen och gör det bäs­ta av den; för­mod­li­gen ser du rent av till att den led­er till något ännu bät­tre än hur det skulle bli om det som just hände inte hänt alls.

Ja” — du tar bollen, ”, och …” — du skickar iväg den pré­cis dit du vill, med full (handlings-)kraft.

Hur du kan påmin­na dig själv om det här

Påminn dig själv om att tän­ka Ja, och …” genom att t ex:
 — Sätt en lapp på kan­ten av datorskär­men, med tex­ten Ja, och…”
 — Lägg en tidlös bokn­ing i din kalen­der (som återkom­mer var­je dag under ett par veck­o­rs tid), där det står Ja, och…”. Du blir påmind var­je gång du kikar i kalendern.
 — Sätt en lapp på insi­dan ytter­dör­ren, som du ser innan du går hemifrån.
 — Gör upp med en kol­le­ga att han ska skic­ka dig ett mail någon slump­mäs­sig tid under dagen var­je dag de när­maste veck­o­r­na, med ären­der­aden Ja, och…”.
 — Be dina barn måla en fin teck­n­ing med orden Ja, och…” i mit­ten, scan­na in den och lägg den som datorskrivbordsbakgrund.
 — Skriv din egen fort­sät­tning på den här menin­gen: Ja, David, det var dina idéer om hur jag ska bli påmind, och min idé är …”

Hur gjorde du?

Vad var det som gjorde att du tog dig hel­skin­nad igenom den senaste krisen du råkade ut för i din verk­samhet eller ditt yrkesliv?

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.