Strukturbloggen

Ni vet de där dagar­na när man hade plan­er­at göra just det där, men det inträf­far något helt annat som man måste lösa — man får ett tele­fon­sam­tal om ett möte som ställs in, ett mail med rubriken ​“Hjälp! Det är kris! Panik!” och det vis­ar sig att man måste ​“släc­ka ännu en brand”.
 
För unge­fär ett år sen var en sådan hän­delse katas­trof som förstörde hela min dags planer­ing, idag tar jag det hela med ro och vet att jag lös­er det utan att tap­pa min pro­duk­tivitet.

Tack vare inspi­ra­tion ifrån Struk­tur­bloggen så bör­jade jag för ett år sen en spän­nande resa i både per­son­lig utveck­ling och att ska­pa nya vägar för per­son­lig effektivitet.

För mig var det modigt att våga erkän­na för mig själv att jag fak­tiskt inte hade så myck­et koll som jag trodde. Jag är en mångsysslare och tusenkon­st­när av rang, alltid mån­ga järn i elden, mängder av sak­er i huvudet och jag har accepter­at att det är så jag är.

Men hur ska man få det att fungera i ett samhälle där tem­pot är högt, pressen på att lyckas är hård och det gäller att hän­ga med i svän­gar­na hela tiden. Jag kände förut att stressen blev för hög, jag låg hela tiden på max och fick ingen rik­tig ro även fast jag bor­de trivas i en sån miljö.

Jag insåg att jag hade två sto­ra prob­lem — hål­la koll på alla aktiviteter och ha bra till­gång till ref­er­ens­ma­te­r­i­al såsom artik­lar, länkar, kvit­ton, e‑post kon­ver­sa­tion­er, tid­ning­surk­lipp eller gårda­gens anteckningar.



Det har aldrig var­it några prob­lem för mig att ska­pa struk­tur, ruti­n­er eller arbetssätt för andra. Jag lyck­ades hit­ta vägar och lös­ningar för att få andra att samar­be­ta struk­tur­erat, engager­at och motiver­at, men när det kom till per­son­lig struk­tur så funger­ade näs­tan inget.

En favorit sys­sel­sät­tning jag har är att arrangera levande roll­spel, det är alltid sto­ra pro­jekt med flera involver­ade som aldrig befinner sig på sam­ma plats utan vi sit­ter i oli­ka städer i lan­det. Det gäller att hit­ta bra molnbaser­ade lös­ningar för att vi ska kun­na dri­va arrange­manget framåt och väl på plats så är det lättare att fak­tiskt ha en att göra lista på gam­la hed­erli­ga pos­ti­t­lap­par.

Mina vän­ner ifrån fören­ingslivet kan snabbt vit­tna om min gläd­je och näs­tan salighet när kon­tors­ma­te­r­i­al ska köpas in. Det är ock­så otroligt till­fredsstäl­lande att under en arbets­dag i realtid fly­t­ta en lapp, ifrån ena sidan under rubriken ​”Pågående” till den andra med rubriken ​”Färdigt” och det är något som verk­li­gen motiver­ar folk — att se att tåget rör sig framåt!

Jag bör­jade frå­ga runt, fick lite blogg tips av vän­ner och i två veck­o­rs tid höll jag på att sam­la infor­ma­tion på all min ledi­ga tid.Allt gick jät­te­bra till en bör­jan, allt som kom i min väg skick­ades direkt in i Ever­note som jag redan var en flit­ig använ­dare av eller andra bra ​“att göra appar” som Nozbe, Omni­fo­cus, Trel­lo, Remem­ber The Milk.

Jag var ju tvun­gen att pro­va allt jag fått tips om för att se vilken som var bäst!

Men inget jag har provade ​“bara funkade”, efter­som jag såg mig redan då som en pro­duk­tiv män­niska så kän­des det som om jag skulle få mer gjort. Men jag drab­bades av en stor brist på tålam­od, jag såg ju inga resul­tat direkt!

Ofta är det tid som sak­nas eller rättare sagt tålam­od.

Jag tror vi alla skulle tjä­na på hatt visa lite mer tålam­od emot oss själ­va, allt ska ske här och nu, men aldrig sen. Dygnet har 24 tim­mar, vi alla har till­gång till det, varken mer eller min­dre. Förän­dring behöver få sin tid, sak­er behöver få ta sin tid.



Men jag gav inte upp, jag fort­sat­te att leta inspi­ra­tion genom att bl.a. lyssna på en pod­cast ifrån Klart! tills jag var ikapp med senaste avs­nit­tet, vilket fick ta sin tid och en dag så slog det ner som en blixt ifrån klar him­mel.

Mitt under ett sam­tal med en vän om hur man kunde använ­da Ever­note som en data­bas över sina recept så slog det mig — att efter­som jag älskar att övertän­ka så hade jag glömt vad mitt mål var. Att få sak­er gjor­da, vid rätt tillfälle och på rätt plats. På ett enkelt sätt. Hade jag tap­pat tålamodet?

Den kvällen när jag kom hem sat­te jag mig ner, med pap­per och pen­na. För mig var det modigt att fak­tiskt släp­pa alla tekniska hjälpmedel för att bör­ja använ­da en sim­plare metod. Sen bör­jade jag skissa, rita och bara få ner mina tankar. Till­slut hade jag hit­tat ett mål och ett mot­to som lever kvar — keep it sim­pel stupid!

Mitt bäs­ta tips när du ska ska­pa en ny struk­tur i ditt liv — Våga ha tålam­od. En bra start är kanske att du gör en förän­dring, sen veck­an där­på en till. Tänk på det när du planer­ar din tid, dina tim­mar, din vec­ka, månad, år. Vi har alla lika myck­et tid. Frå­gan är bara vad du tänker göra med din. 



Det tar ett tag innan förän­drin­gen ​”sit­ter”, och i bör­jan får du påmin­na dig själv. Men ha tålam­od med dig själv. Våga igen och igen. För tränin­gen är själ­va livet. Våga stan­na upp mitt i den stres­sade världen och ta ett steg till­ba­ka, ge dig själv lite tid. Det är inte den dyraste appen, den bäs­ta tele­fo­nen, eller den per­fek­ta pen­nan som fak­tiskt gör job­bet eller förän­drin­gen — det är du.



Cecil­ia Dolk



Cecil­ia är en av våra som­mar­blog­gare den­na som­mar.Se hela lis­tan här. Hon är en nörd med förkär­lek för struk­tur, postit-lappar,lchf, tv-spel, organ­is­er­ing och logis­tik. Hon har var­it aktiv i flera föreningar genom åren och en av ini­tia­tiv­ta­gar­na till Berättelsefrämjandet. 

Bilder­na är tagna av Fil­ip Lind­ström, Berättelsefrämjandet