Strukturbloggen

Det finns så myck­et att göra. Myck­et har vi på vår att göra-lista och ofta får vi propåer om att göra mer. Uppgifter kom­mer till oss genom att vi har ett per­son­ligt besök av en kol­le­ga, en kund ringer, en lever­an­tör mailar, vi kom­mer att tän­ka på något vi ​“inte får glömma”.

Sät­ter vi igång med mån­ga sak­er sam­tidigt, gör vi lite här och lite där och vi får lätt känslan att vi inte blir klara med något alls (vilket vi kanske inte heller blir då). Det tycks dock inte bara vara en känsla. För ett tag sedan pub­licer­ade Har­vard Busi­ness Review en visu­alis­er­ing baser­ad på data från pro­duk­tivitetsmät­ningsmjuk­varan Res­cue­Time, där två per­son­ers arbetssätt under en typisk dag jäm­fördes; den ena gjorde en sak i taget och den andra hop­pade fram och till­ba­ka mel­lan uppgifter (s k mul­ti­task­ing). I det speci­fi­ka exem­plet fick den multitask:ande per­so­n­en gjort bara hälften så myck­et som den som kon­cen­tr­erade sig på en uppgift i taget. Inte är den baser­at på en veten­skaplig studie, men nog är visu­alis­erin­gen tankeväckande.

Hellre en sak i sänder
När du har ​“myck­et omkring dig” och frestas att göra mån­ga sak­er sam­tidigt (“för att det är så myck­et nu”), var som mest noga med att göra en sak i taget, skala av och få bort allt som split­trar dig, så du kan fokusera som bäst.

När det kom­mer till kri­tan, kan vi göra det även när vi inte har det som mest hek­tiskt. Utan, om du i var­je stund på ett eller annat sätt kom­mer fram till vilken uppgift som är den rät­ta att göra härnäst och just nu, gör den hel­hjär­tat och fokuser­at och tänk inte på allt du inte gör och som får vän­ta ett tag till.

Var­för det, nu då?
Ja, var­för? Jo, åtmin­stone för mig är det en njut­ning och skänker till­fredsstäl­lelse att göra något ordentligt och hel­hjär­tat; att se något växa fram, genom idogt arbete. Kvaliteten i det vi gör blir ock­så säm­re om vi gör myck­et sam­tidigt. Vi blir mer stres­sade och kän­ner oss split­trade och vi dut­tar här och där och överös­er oss med par­al­lel­la och sam­tidi­ga sin­nesin­tryck, vilket ökar stressen ännu mer.

Gör så här
Hur skalar vi då av? Jo, till exempel:

• Stäng eller min­imera alla andra fön­ster på skär­men än det du arbe­tar i just nu.


• Stäng alla andra pro­gram du inte använ­der för ögonblicket.


• Maximera fön­stret för det mail du håller på att for­mulera så du inte ser alla ären­der­ad­er på mailen som väntar.


• Stäng av alla pling och förhandsvis­ningar vid nya mail (så klart).


• Lägg undan alla andra pap­per eller lägg ett blankt, tomt pap­per överst i var­je hög på skrivbor­det, så du inte risker­ar dis­tra­heras av att du råkar se en text som hand­lar om något annat än det du arbe­tar med just nu.


• Stäng om dig (om du har en dörr att stän­ga), så du får vara (mer) ostörd.


• Fly­t­ta dig från kon­toret och sätt dig någon­stans där det inte finns något annat än det du vill arbe­ta med nu.


• Stäng in dig i din egen ​“bub­bla” och stäng ute allt annat genom att sät­ta på dig täta lurar i vil­ka du lyssnar på musik du tyck­er om eller brus du njuter av.

Pri­or­it­era det du prioriterat
Det är när vi är som mest stres­sade vi ska skala av som mest, för då blir vi åtmin­stone inte mer stres­sade av alla stim­uli från våra sin­nen (syn, hörsel et c), utan kanske går vår stress till och med ned så vi får möj­lighet att göra bät­tre ifrån oss på det vi gör. Läg­ger vi allt vårt krut för stun­den på en enda uppgift, blir den fort­are klar än om vi gör en mas­sa andra sak­er emel­lan hela tiden.

För mig kräver avskalnin­gen och det ​“enfaldiga” fokuset övn­ing och ett hand­fast beslut om att jag är beredd att ta de eventuel­la kon­sekvenser­na av att jag den när­maste stun­den helt fokuser­ar på uppgiften för han­den och stänger ute allt annat. Men, det är värt ansträngningen.

Hur gör du?
Vad har du för bäs­ta knep för att lätt fokusera på den uppgift du fun­nit är den högst pri­or­it­er­ade just i den­na stund? Kommentera!