Strukturbloggen

Har ni en ​“öppen dörr”-policy på ert kontor? 

Jag menar, ingår det i er före­tagskul­tur att ​“här stänger vi aldrig dör­ren, för här är vi alltid till­gäng­li­ga för varandra”?

Väldigt ofta möter jag män­niskor som anger ​“kol­le­gor som kom­mer och stör” som en av de främ­s­ta ​“tid­stju­var­na” i sin vardag. Ofta sit­ter de inte i kon­tors­land­skap, utan har eget rum. De säger ​“Jag kan ju inte bara stän­ga dör­ren; det skulle ju vara oar­tigt mot kollegorna.”

Lyssna på man­nen med divanen

Men, pré­cis som Freud lär ha sagt ​“ibland är en cig­a­rr bara en cig­a­rr”, säger jag ​“ibland är en stängd dörr bara en stängd dörr”. 

Möts du av en stängd dörr, behöver det inte bety­da att kol­le­gan som stängt den inte vill hjäl­pa dig. För­mod­li­gen pas­sar det bara inte nu. Säk­ert arbe­tas det nu bakom dör­ren på en uppgift som har högs­ta pri­or­itet just nu. Där­för att, den som säger nej till något, säger därmed ja till något annat.

Att pri­or­it­era är att säga nej

Du säger ja till det du bedömer vara rätt uppgift att arbe­ta med just nu. Du säger inte nej för att du är ogin gen­te­mot dina kol­le­gor, utan för att du gör en med­veten pri­or­i­ter­ing. Du är näm­li­gen den som är ytterst ans­varig för att rätt sak görs i rätt tid inom just ditt ans­var­som­råde. Lyck­ligtvis är du ock­så den enda som kan göra rätt pri­or­i­ter­ing, för det är bara du som har hel­hets­bilden över din situation.

Så, du säger inte nej för att du inte vill stäl­la upp, utan för att du gör en med­veten upp­skat­tning om vad som är rim­ligt att arbe­ta med sam­tidigt och ändå behål­la koncentrationen.

Det­ta är måhän­da ett väl triv­ialt tips, men med tanke på vad jag hör i mitt dagli­ga värv, tål det att påmin­nas om:

Stäng dör­ren.

Gör så här

1. När du behöver det, stäng dörren.
2. Arbe­ta ostörd med det som du verk­li­gen måste få gjort nu och som kräver din kon­cen­tra­tion. Njut av hur tyst det är.
3. När du inte behöver vara ostörd län­gre, öpp­na dörren.
4. Om du kän­ner dig osäk­er, förk­lara för dina kol­le­gor på näs­ta per­sonalmöte var­för du behöver stän­ga dör­ren då och då. Det är för att du behöver job­ba ostört med en uppgift som kräver din kon­cen­tra­tion och för att just den uppgiften har högst pri­or­itet just nu. Du är fort­farande sam­ma gam­la hjälp­sam­ma kol­le­ga, som gär­na står till tjänst senare, när du kon­cen­tr­erat dig i fred en stund först.

Tänk om dina kol­le­gor till ful­lo förstår ditt behov av avskild­het då och då? Kanske kän­ner de till och med likadant. Upprik­tigt sagt, tror jag att vi alla gör det från gång till annan.
Hur skulle det vara om ni införde en ​“stängd dörr så man kan arbe­ta ifred”-timme mel­lan kl 9 och kl 10 var­je dag?

Med min­dre dis­trak­tion blir mer gjort

Tillåter du dig att stän­ga om dig när du behöver det, får du mer gjort, efter­som du kan job­ba mer inten­sivt under en peri­od utan att bli avbruten och distraherad.
Bonus­ef­fekt: Tänk vad myck­et gladare du skulle bli att se dina kol­le­gor sedan, när du fått job­ba undan det värsta?

Hur gör du?

Vad är ditt bäs­ta knep för att kun­na job­ba kon­cen­tr­erat? Avskild­het i sig garan­ter­ar ju inte att vi blir fokuser­ade. Läm­na en kom­men­tar och berät­ta hur du lös­er det­ta dilemma.