Strukturbloggen

SVT sände igår ett myck­et intres­sant kortre­portage om vad forsknin­gen säger om hur vi mår och prester­ar i oli­ka sorters kon­torsmiljöer, i syn­ner­het i kontorslandskap.

Hele­na Jah­ncke, dok­tor i psykolo­gi vid Högskolan i Gävle, berät­tar om sin forskn­ing som vis­ar att det är sam­tal som vi inte är involver­ade i, men ändå hör i bak­grun­den som dis­tra­her­ar oss mest.

Fas­ta platser eller ej?

Ock­så KTH:s Christi­na Bod­in Daniels­son (vars forskn­ing jag skriv­er om i struk­tur­bo­ken) inter­vjuas och delar då med sig av vil­ka sorters kon­torsmiljö som vi mår bäst respek­tive sämst i, samt vad som är vik­tigt att beak­ta när man ska­par en aktivitets­baser­ad kontorsmiljö.

Du ser reportaget här nedan.

I inslaget som hand­lar om kon­tors­land­skapets his­to­ria lanser­ar reportern ock­så det sor­glusti­ga begrep­pet ​“träl­hav”, vilket för mig gav reportaget extra glans.

Fal­nande flyttande

Ett särskilt intres­sant fenomen som jag stött på hos mina kun­der som inför aktivitets­baser­at kon­tors­land­skap är de som säger unge­fär ​“ja, i bör­jan valde man platser aktivt, men nu har vi ändå hit­tat våra favorit­platser, så då sit­ter man där man sitter”.

Kän­ner du igen det? Om så, hur gör ni hos er för att ändå nyt­t­ja den aktivitets­baser­ade miljöns möjligheter?