Strukturbloggen

Du som har intresser­at dig för struk­turäm­net ett tag har märkt att det finns en hel mängd appar och pro­gram för att hantera våra att göra-lis­tor i. Dessu­tom kom­mer det till allt fler, för ​“alla” tycks vil­ja göra sin egen vari­ant — så ock­så jag, men inte nu, utan 1998.

Häromda­gen blev jag påmind om att jag då, i min roll som con­troller, chef för en säl­javdel­ning och pro­jek­tledare på IT-avdel­nin­gen i en nyli­gen förvär­vad divi­sion i grossistkon­cer­nen Ahlsell, byg­gde ett listverk­tyg för att jag behövde ett sätt att lätt hål­la koll på allt jag hade att göra — i de (minst) tre oli­ka roller jag då hade. Jag arbe­tade då myck­et i Microsoft-data­baspro­gram­varan Access och efter­som man där kunde göra enkla använ­dar­gränss­nitt att läg­ga ​“ovan­på” datata­beller­na, byg­gde jag verk­tyget där.

Jag tyck­er om att spara sak­er jag gjort, så täm­li­gen kvickt hit­tade jag häromda­gen mdb-filen jag lämpligt nog hade gett nam­net ​“Struktur.mdb” (vilket jag för övrigt hade glömt).

Det är fascinerande att se hur myck­et av det jag pratar om idag som jag tilläm­pade då, utan att då ha fun­der­at så myck­et på det:

• jag sam­lade alla uppgifter på ett ställe, trots att jag hade ett stort inflöde från mån­ga håll
• jag hade en enda lista rätt upp och ned, med alla att göra-uppgifter i
• jag hade tydligt for­muler­ade att göra-uppgifter, med ett verb i varje
• jag hade byg­gt in möj­lighet att grup­pera uppgifter­na efter vilket pro­jekt de var en del utav, så att jag kunde dels se vil­ka uppgifter som hörde till ett visst pro­jekt, dels se om något pro­jekt sak­nade någon näs­ta uppgift

Det­ta är inte GTD

Jag blir ibland beskylld för att ha kopier­at amerika­nen David Allen och hans Get­ting Things Done-metod (GTD). Det jag föreläs­er om idag stäm­mer med hur jag arbe­tade för egen del 1998 — tre år innan Allen pub­licer­ade sin bok om GTD 2001.

Listverk­tyget jag byg­gde för mitt eget använ­dande då stöder GTD-meto­den, men lika lite som David Allen stulit mina idéer, stal jag hans tre år innan de pre­sen­ter­ades. För, David Allen hit­tade inte på att göra-lis­tan som prin­cip och det gjorde inte heller jag (enligt his­torik­ern Toby Lester hade ock­så Leonar­do Da Vin­ci en anteck­n­ings­bok innehål­lande en att göra-lista hän­gande i bältet).

De principer vi båda, Allen och jag, föror­dar är bara ett täm­li­gen logiskt sätt att struk­tur­era den ständi­ga datas­tröm våra att göra-uppgifter utgör, så att vi lätt ​“håller koll” utan att överväldigas.