STRUKTURBLOGGEN


Föregående artikel

Nästa artikel

13 Mar

Ge dig en dos diffust dagligen


Datum: 2017-03-13 14:26 Kommentarer: 0 st

Klart, klart, klart - det är så skönt när något blir klart, när något är ur världen, när vi kan bocka av det, när vi kommit ett steg vidare. Men, en del av det vi har att göra tycks aldrig bli klart. Det är inte det att vi skjuter upp det till sedan om och om igen, utan snarare att arbetsuppgiften till sin karaktär är ständigt pågående eller åtminstone består av likartat arbete under lång, lång tid. Månader, åratal, evighet.

De fortsätter och fortsätter
Det kan vara läsarbete, efterforskningsarbete, långsiktigt planeringsarbete, omvärldsbevakningsarbete eller kanske “vara-företagets-röst-på-sociala medier-arbete”. Gemensamt är att de är långsiktiga, en smula diffusa till sin karaktär och svåra att “bocka av”. När är vi klara för idag? Hur mycket ska vi arbeta med detta för att kunna känna oss nöjda? Först vid tidens slut eller faktiskt varje dag?

Jag återkommer ofta till värdet av att varje dag ta hem små segrar, eftersom jag dels upplever själv, dels ser hos mina adepter att det gör så gott för vårt vardagliga välbefinnande (eller “kick-ass motivational breakthrough boost!”, om det begreppet tilltalar dig mer).

Vikten av de små segrarna, till exempel att vi får bocka av när vi gjort en arbetsinsats, har också stöd i bland annat Teresa Amabiles forskning kring vad hon kallar “the progress principle”.

Ett behagligt beting
Ge dig själv därför tydliga beting i form av portioner av de svåravbockade arbetsuppgifterna, så också de åtminstone blir “del-klara” varje gång du gjort en insats på dem. Gissa dig till vad som är en lagom dos varje dag, på onsdagar, någon gång varje vecka eller vilket intervall som passar dig och uppgiften det handlar om. Det är nära till hands att tänka i termer av tids-portioner, såsom en timmes arbete, tre halvtimmar, busresetiden hem eller, för all del, Arne Tammers “en kvart om dagen”.

Nu, när jag skriver på min nästa bok, skriver jag en timme varje dag. Jag nöjer mig med en timme, så när jag skrivit en timme är jag nöjd. Istället för att tänka att jag borde skriva mer och då ha mitt skrivande hängande över mig, är jag nöjd med att ha gjort mitt beting. Sedan är jag ledig, med gott samvete.

Gör så här
Har du diffust, svåravbockat arbete du vill känna att du kommer framåt i, gör till exempel så här:

  1. Välj en av dessa ständiga arbetsuppgifter.

  2. Välj tidsportionens storlek och frekvens. Är det en timme varje dag, en halvdag per vecka, en halvtimme på tisdagar, två heldagar per månad eller något helt annat? Kanske två "pomodoros" om 25 minuter varje morgon, som i Pomodoro-metoden? Du behöver inte hitta den perfekta storleken och frekvensen nu direkt, utan höfta till med något och prova det ett tag. Visar det sig att du kommer efter och behöver mer tid oftare för att hinna få gjort det du vill, ökar du bara ditt beting.
     
  3. Vill du bestämma mellan vilka klockslag detta ska ske varje gång, lägg in det i din kalendern som ett återkommande möte med dig själv. Boka dock inte kalendern full av uppgifter du behöver få tid till, för då skapar du en alltför rigid planering, vilken inte kommer hålla, eftersom det dyker upp saker - ofta. Är det inte så noga exakt när under dagen du gör det (bara du gör det), lägg det i att göra-listan som en återkommande att göra-uppgift att bocka av varje gång.

En tydlig bit i taget?
Ger du dig en dos av det diffusa med regelbundenhet, tar du tar hem små segrar ofta. Du delar upp den ofantliga uppgiften i små delar, så du tar dig framåt pö om pö. Därigenom får du gjort det stora, förmodligen viktiga, med god framförhållning istället för under stress mellan fem i tolv och sista sekunden. Du får ofta känna dig nöjd med att du presterat något, även om du inte når dina stora mål varje dag.

Hur gör du?
Hur gör du för att visa dig själv hur du tar dig framåt i en omfattande och långvarig arbetsuppgift? Skriv gärna en kommentar och berätta. 

Kommentera (Inga kommentarer)

Skriv en kommentar

  (för att undvika spam)

Om du väljer att publicera en kommentar så godkänner du även att vi får spara den och dina uppgifter (namn, e-mail, webbadress) samt att vi får visa upp den här på bloggen.

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.