Strukturbloggen

En struk­turaspekt som roar mig särskilt myck­et nu är detal­jer­na i hur vi for­muler­ar noterin­gen om det vi har att göra — hur vi skriv­er att göra-uppgifter, kort sagt. Som barn fast­nade jag aldrig rik­tigt för filateli, men det vis­ar sig att jag finner stor gläd­je i att sam­la på ord. Särskilt farli­ga sådana.

När jag sit­ter med en adept och proces­sar mail (det vill säga vaskar fram att göra-uppgifter­na), töm­mer huvudet på allt de går omkring och tänker att de har att göra eller skum­mar igenom anteck­n­ings­block i jakt på sådant de lovat att kom­ma till­ba­ka med, hän­der det att jag hajar till. Jag säger unge­fär: ​“Stopp! Är inte det där väl lud­digt? Kan du vara tydli­gare med vad som ska göras? Kom­mer du sedan verk­li­gen att förstå hur du tänk­te nu?”.

Jag har skriv­it om ett struk­turellt farligt ord tidi­gare (då ​“löpande”), men på senaste tiden har jag upp­täckt fyra till.

Vil­ka och varför?
De fyras gäng är:

• “Kol­la” (… om, … med, … upp, … in): Det här kan bety­da helt oli­ka sak­er vi gör, i oli­ka kon­tex­ter (med oli­ka verk­tyg). Det kan vara att vi ska leta upp något på inter­net och då behöver vi ha en sta­bil inter­ne­tanslut­ning (kon­tex­ten @internet). Det kan vara att vi ska maila någon och kol­la med denne om … . Om mailet är unset kom­plext vill vi ha möj­lighet att slå upp datorn, så vi kan då inte vara utomhus i regn eller snöoväder och vi behöver kun­na sit­ta ned (@kafé, @kontoret, @flyget, @tåget, @hemma, @datorn). Det kan bety­da att vi ska ringa någon och då behöver vi förhål­lan­de­vis tyst omkring oss, vi vill kun­na ha bägge hän­der­na på rat­ten om vi kör och är ären­det en smu­la känsligt, vill vi vara i avskild­het (@kontoret, @ostörd, @dagtid, @telefon). Som du ser, kan ​“kol­la” innebära att vi ska befinna oss i skil­da kon­tex­ter. Använ­der vi ver­bet och ser i vår att göra-lista att vi ska kol­la något, är det risk att vi ändå inte är i den kon­text vi behöver vara för att göra det ​“kol­la” bety­dde den här gån­gen. Vi blir split­trade, tap­par fokus och stres­sas av att bli påmind om sådant vi har att göra som vi just där inte kan göra något åt.


• “Se till att”: Det­ta är ett syskonord till ​“kol­la”. Ock­så det här kan innebära mån­ga sak­er, det vill säga ringa någon, maila en mötes­för­frå­gan, skic­ka ett mail, ta upp något med någon när du träf­far den eller annat. Därutöver har det åtmin­stone för mig en strän­gare ton. Jag har lätt att förestäl­la mig en skug­g­bild av mig själv som höt­tande med pekf­in­gret säger åt mig att ​“se till att…”. Jag har då när­mare till dåligt samvete och risker­ar bör­ja skju­ta upp uppgiften bara för att jag kän­ner skuld.


• “För­bere­da” (… ett möte, … inför något): Prob­lemet med det här ordet är inte att det döl­jer skil­da kon­tex­ter, utan snarare att det finns så mån­ga oli­ka sätt att för­bere­da sig. Ibland är det att vi ska läsa in oss på något (som vi sparat undan ​“där”). Andra gånger ska vi sät­ta agen­da för mötet. Vid ett annat tillfälle ska vi upp­dat­era oss på läget i pro­jek­tet genom att stäm­ma av med en hand­full per­son­er. Vi ska sät­ta sam­man en snit­sig pre­sen­ta­tion och pla­nen för det fort­sat­ta framåt­skri­dan­det ska definieras. Det kan innefat­ta så mån­ga oli­ka uppgifter att om vi kän­ner oss osäkra på hur vi ska för­bere­da (eller vad som förvän­tas), risker­ar vi bör­ja skju­ta för­beredan­det fram­för oss och så sit­ter vi där sent på kvällen före kick­of­fen och filar på det sista. ​“För­bere­da mötet” är ock­så så myck­et svårare att boc­ka av än ​“sätt sam­man ett förslag på agenda”.


• “Fixa”: Det­ta är ett vitt begrepp som skulle kun­na innehål­la ett helt pro­jekt (“Fixa upp­graderin­gen av alla instal­la­tion­er.”). Efter­som det är så innehåll­srikt, kan en del av det som ska göras vara sådant andra ska göra och som du då vän­tar på innan du slut­li­gen kan säga att ​“nu är det fix­at”. Det är allt­så inte säk­ert att det innebär att du ska göra något och då hör det knap­past hem­ma på din att göra-lista? Snarare finner det sin plats på över­sik­ten över de sto­ra uppgifter­na du arbe­tar på över tid, var­ifrån du bry­ter ut de näs­ta ste­gen som att göra-uppgifter i ter­mer av ​“ringa någon”, ​“maila något”, ​“skic­ka något till någon” et c.

Gör så här
När du skriv­er din att göra-lista, und­vik lud­di­ga verb som dessa. Strä­va istäl­let efter enty­di­ga ord som ​“skriv”, ​“skic­ka”, ​“ring”, ​“tala med”, ​“köp” och andra.
Det är egentli­gen det enda du behöver göra när det gäller de här för­rädiska orden.

Konkre­tis­era mera
Om du for­muler­ar att göra-uppgifter med konkre­ta och speci­fi­ka verb, blir din att göra-lista lättare att läsa. Fort­are hit­tar du rätt sak att göra nu och du ten­der­ar inte att skju­ta upp sådant som är oty­dligt till dess det bara måste göras, fem i tolv. Du får helt enkelt lättare gjort det du har att göra. Är det inte det vi har struk­turen för, så säg?

Hur skriv­er inte du?
Vad kom­mer du att tän­ka på för struk­turellt farli­ga ord som jag inte näm­nt? Berät­ta!