Strukturbloggen

Har du på känn att du egentli­gen anstränger dig mer än nöd­vändigt? Har du mer att göra än du trivs med? Har du sak­er du verk­li­gen skulle vil­ja hin­na, men aldrig lyckas få tid till?

OK. Då låter det som att det skulle vara värde­fullt för dig att kali­br­era din ambi­tion­snivå efter vad som verk­li­gen förvän­tas av dig.

Jag gis­sar att de som du lev­er­erar något till brukar vara väldigt nöj­da och att du där­för har mån­ga som vill att du ska göra något för dem. 

Det är ju strå­lande, men det kan ock­så vara så att det kostar på en smu­la mer än nöd­vändigt. Om du sliter mer än du behöver, går du miste om att njuta.

Är det ock­så möjli­gen så, att du snabbt antar vad det är du ska lev­er­era, när du får en uppgift av någon?

Om du inte redan gör det, stäm av om du verk­li­gen behöver lev­er­era den höga nivå du gör spon­tant. Då skulle du läg­ga rätt tid och ener­gi på rätt sak. Jag bekla­gar den något brys­ka metaforen, men du skulle inte slän­ga pär­lor åt svi­nen. Att över­ar­be­ta är att kas­ta tid i sjön (och därmed pen­gar­na, efter­som tid sägs vara pengar).

Gör så här

Närhelst du ska göra något för någon, ge hon­om eller henne två alter­na­tiv. Säg t ex: 
​“Gär­na. Den bollen tar jag! Behöver du x, y och en snyg­gt for­mat­er­ad z, eller räck­er det med att du får x i god tid till när du behöver den?”

Låt det andra alter­na­tivet vara rejält min­dre än det du spon­tant skulle gis­sa att mot­ta­garen vill ha. Låt det vara lägre än vad som först känns naturligt för dig. Du kom­mer att förvå­nas över hur du tidi­gare över­skat­tat förväntningarna.

Angenämt ofta väl­jer mot­ta­garen det enklare alter­na­tivet. Acceptera den ​“låga” nivån. Det är ändå mot­ta­garen i frå­ga som är den som avgör vad som räck­er och inte.

Slår det­ta undan benen för din konkurrensförmåga?

Men, kan man frå­ga sig, var­för skulle du vil­ja sän­ka ambi­tion­er­na? Att över­prestera upplever du kanske som en av dina konkur­rens­förde­lar, gen­te­mot andra före­ta­gare, gen­te­mot andra nyck­elper­son­er i verk­samheten, gen­te­mot andra pro­jek­t­delt­a­gare (med vil­ka du konkur­rerar om näs­ta nivå i karriärstegen).

Frå­gan är om det verk­li­gen stäm­mer. Om du är en av dem som har för vana att ha högre ambi­tion­er än du behöver, gis­sar jag att dina ambi­tion­er ock­så höjs hela tiden. Det som var otroligt bra igår är bara vad du tror du måste räk­na med idag och egentli­gen under accept­abel nivå imor­gon. Det är inte säk­ert att de som du gör sak­er för hänger med i din ambitionsacceleration.

Job­ba lagom hårt

Om du ser till att stäm­ma av vilken nivå du behöver lev­er­era på, kan du läg­ga lagom med kraft och tid på var­je uppgift. Då får du mer tid över till de uppgifter där du verk­li­gen vill ha höga ambi­tion­er, näm­li­gen de som är vik­ti­ga för dig och din utveck­ling, vartåt du än strävar.

Skulle det vara så att mot­ta­garen väl­jer det ​“högre”, förs­ta, alter­na­tivet, då vet du att det är den nivån som förvän­tas och du kan med gläd­je och ener­gi kas­ta dig in i uppgiften i trygg förviss­ning om att du anstränger dig för någon som verk­li­gen kom­mer att upp­skat­ta den nivå du prester­at på.

Hur gör du?

Hur gör du för att läg­ga lagom tid på var­je uppgift? Skriv en kom­men­tar och berätta!