Strukturbloggen

För unge­fär tolv år sedan bestämde vi oss, min hus­tru Eval­ot­ta och jag, för att båda vara ledi­ga på freda­gar­na. Vi ville få tid för varan­dra, få tid att pra­ta i full­ständi­ga meningar och med lån­ga resone­mang utan att något annat kom­mer emel­lan hela tiden (då var vi småbarns­föräl­drar och du som är det, förstår vad jag menar). 

Var­för kallar vi det så?

Efter­som ​“fredag” bör­jar på F, lik­som ​“fru” och efter­som jag älskar min fru och vi tyck­er om allit­ter­a­tioner, het­er freda­gar­na ​“frufredag” (#frufredag, till och med!).

Såhär går de till

På fredag­morgnar­na skjut­sar vi bar­nen till skolan och sedan åker vi någon­stans för att flan­era arm i arm. Vi tyck­er om nytt och har där­för som ständig ambi­tion att strosa i en för oss ny del av Göte­borg. Det känns nu som att vi har gått över­allt i inner­staden och vi bör­jar bli klara med Hisin­gen. Vi har bör­jat nosa på Ale (vilket inte är Göte­borg, men vad gör man?) och trak­ter­na mot Mölndal. 

Någon­stans stan­nar vi för en god fika och en stund senare äter vi långlunch på något trevligt ställe i cen­trala stan. Kanske hand­lar vi på hemvä­gen och till sist häm­tar vi upp bar­nen igen. 

Mer till­sam­mans

De har gjort oss gott. Frufreda­gar­na gör att vi ​“kom­mer sam­man” efter en inten­siv arbetsvec­ka och vi går in i hel­gen med ett större lugn och utan jäkt. För oss är det värt var­je för­lorad föreläsningsintäktskrona.

Alexan­der undrade också

När jag gäs­tade Framgångspod­den frå­gade Alexan­der Pär­leros mig om vad ​“frufredag” är och jag svarade: