Den bedrägliga brådskan och hur vi slipper den | David Stiernholm

Sidhuvud

Strukturbloggen


Föregående artikel

Nästa artikel

27 mars

Den bedrägliga brådskan och hur vi slipper den


Datum: 2017-03-27 17:22

Det finns para­dox­alt nog något skönt med att inte alls pri­or­it­era, utan att blint göra allt akut och bråd­skande vi kom­mer på, som dyk­er upp eller som vi blir ombed­da att göra.

Vi är min­sann ingen nej-sägare, utan vi hjälper till, vi säger ja — till allt, särskilt om det är bråt­tom. Visst, det är stres­sigt, men djupt inne i magen glöder en varm, trygg, känsla av att vi gör rätt, för det var ju bråt­tom. Det kan på ett sätt uppl­evas som en väl­signelse att det kom­mer aku­ta sak­er, får då finns det ingen tvekan om vad som måste” göras först. Ingen kan någon­sin beskyl­la oss för att vi inte ställer upp, för det är ju helt uppen­bart att vi har så myck­et som bråd­skar, hela tiden.

Slit­sam stress
Men, det där kostar. Det kostar på. Inflödet av bråd­skande sak­er sinar aldrig, för sak­er att göra som ännu inte är bråd­skande gör vi inte för­rän de är bråd­skande. Allt bråd­skar och vi fram­lever våra arbets­da­gar i ständig stress och press.

Vi får säl­lan pus­ta ut, utan direkt är där något nytt som hänt. Vi skyn­dar, skyn­dar och hin­ner i bäs­ta fall pré­cis. Om och om igen sväl­jer vi ned frus­tra­tio­nen över att kvaliteten i det vi gjorde inte blev så hög som vi klarar, för det finns lik­som inte tid.

Att göra det rätta
Men, den som pri­or­it­er­ar mer sys­tem­a­tiskt vin­ner en annan, skön känsla. Det är den var­ma, tryg­ga förviss­ning om att det vi gör just nu är det rät­ta att göra just nu — även om det inte är akut och även om det runt omkring yr sak­er som till synes brådskar.

Bara för att något bråd­skar och bull­rar är det som bekant inte vik­tigt. Pri­or­it­er­ar vi mer de uppgifter som är vik­ti­ga, lyckas vi lättare med det som är vårt jobb, i ett län­gre perspektiv.

Det här kän­ner du säk­ert igen från den ack, så van­li­ga, men o, så oan­vän­da bråt­tom/vik­tigt-matrisen.

Då, sedan mot här, nu
Men, att pri­or­it­era de vik­ti­ga sak­er­na och mer än spon­tant väl­ja bort de bråd­skande men ovik­ti­ga är i bör­jan en smu­la obekvämt. För, vi behöver förankra vår pri­or­i­ter­ing i det långsik­ti­ga, som ofta inte är så syn­ligt här och nu. Att något är bråt­tom här och nu är påtagligt, medan att det i för­längnin­gen led­er oss på rätt väg kan ver­ka mer diffust.

Om du där­för bestäm­mer dig för vad som avgör om något är vik­tigt eller inte, gör du lättare rätt pri­or­i­ter­ing. Kri­teri­et för vik­tigt” är oftast om uppgiften bidrar till de mål du ans­varar för, men det kan såk­lart ock­så vara något helt annat för just din verksamhet.

Det vik­ti­ga är att du har ett kri­teri­um annat än godtycke.

Gör så här
Om du vill, gör idag så här:

  1. Frå­ga dig själv vad som bor­de avgöra vil­ka uppgifter som är vik­ti­ga i ditt arbete. Sätt ett, åtmin­stone ett, kri­teri­um på vad som är vik­tigt, förslagsvis att uppgiften bidrar till de mål du ans­varar för.

  2. Under den­na vec­ka, när du kom­mer på något du ska göra, när du är på väg att skri­va upp något för att kom­ma ihåg att göra det, när du får förslag om att göra något eller då någon ber dig göra något — fun­dera en sekund eller två på om kri­teri­et upp­fylls och uppgiften därmed är viktig.

  3. Är uppgiften inte vik­tig, kan du säga nej, tack” eller ja, men senare” med mer gott samvete än annars. Skulle du ändå väl­ja att göra uppgiften, innebär ändå reflek­tio­nen över hur vik­tig den egentli­gen är att du är ett steg när­mare att pri­or­it­era sys­tem­a­tiskt på ett sätt som är mer verkn­ings­fullt och du trä­nar på att göra det.

Sam­ma glöd men min­dre stress
Om du pri­or­it­er­ar på ett mer sys­tem­a­tiskt sätt än bara efter hur bråt­tom något är, får du ock­så nju­ta av sam­ma skö­na känsla av säk­er­het som när du hela tiden gör det som bråd­skar mest, men du slip­per den slit­sam­ma stressen. Du är tryg­gt förvis­sad om att det du gör nu i för­längnin­gen är det rät­ta, för med förankring i det långsik­ti­ga har du avgjort att det är vik­tigt — om än inte ännu bråt­tom. Du vin­ner god fram­förhåll­ning och får min­dre av tröt­tande fem-i-tolv-arbete” än annars. Nog kan väl det gå an.

Hur gör du?
Pré­cis nu skriv­er jag min näs­ta bok, som just hand­lar om att pri­or­it­era. Där­för är jag nyfiken på hur du gör, för säk­ert har jag inte täckt in alla aspek­ter hit­tills. Allt­så, vad har du för tankar om pri­or­i­ter­ing som du vill dela med dig till mig av? Läm­na gär­na en kom­men­tar och berätta. 

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.