Strukturbloggen

Det hän­der att vi har en dead­line inför vilken arbet­shastigheten accel­ererar den sista tiden. För en del hän­der det säl­lan, för andra ofta. All­tefter­som dagen D (eller tim­men T, för den delen) när­mar sig arbe­tar vi inten­si­vare och inten­si­vare. Rappt respon­der­ar vi på mejl och men­tions som hand­lar om det vi ska lev­er­era. Uppgifter som inte har med dead­li­nen att göra gör vi med vän­ster­han­den (om ens alls just nu) och då och då går det upp för oss hur tun­nelseende vi bliv­it — med den­na dead­line i fokus.

Så är dagen för­bi. Vi hann! Som­li­ga går nu luften ur, de tryck­er till rejält på brom­sen och direkt går de ner i varv. Andra har gasen i bot­ten hela vägen fram till lever­ans och när den är gjord fort­sät­ter de i full kar­riär framåt i sam­ma tem­po som om ingent­ing har hänt — men på andra uppgifter, till exem­pel dem de inte hun­nit med den senaste tiden.

Fort och för­mod­li­gen fel
När tem­pot är högt är risken att vi inte gör de bäs­ta av val av bara farten. Vi dräm­mer till på upp­studs på det som dök upp, utan att reflek­tera över om det var det rät­ta att läg­ga kraft på just nu. Vi skulle min­dre slän­ga pär­lor åt svin och pri­or­it­era mer rätt om vi, nu när det inte är fullt så bråt­tom, bara sänk­te tem­pot en smu­la och tänk­te efter ett varv till innan vi gick till handling.

Går inte inten­siteten ned av sig själv efter dead­line, har vi nyt­ta av att själ­va agera för att den ska göra så.

Gör så här
Kän­ner du igen dig i att du lätt fort­sät­ter i sam­ma tem­po ock­så efter lever­ans och du då skulle vil­ja pri­or­it­era mer sansat gör så här:

1. Ta en titt i din kalen­der och hit­ta näs­ta lämpli­ga dead­line då du gör på ett annat sätt än tidigare.


2. Boka in reflek­tion­stid med dig själv dagen efter lever­ans. Kan du vika hela dagen för att göra något helt annat än ditt van­li­ga arbete (en prom­e­nad i sko­gen, en dag på spa, fritt reflek­tion­sar­bete ​“off site” eller något annat)? Kan du högst avsät­ta ett par tim­mar? En halv­timme? En kvart? Vad som helst är mer än ingen reflek­tion­stid alls.


3. När du reflek­ter­ar, töm huvudet på det du tänker på om vad du har på tape­ten just nu. Vad för sak­er har nu, i det­ta nya läge, hög pri­or­itet den när­maste tiden? Vad för typiska uppgifter från vem och om vad ska du uppen­bart inte pri­or­it­era fram­för allt annat — oavsett hur myck­et de lar­mar och står i?

Eller, gör så här:

• Beskriv det här fenomenet för en kol­le­ga eller en vän du vet inte råkar ut för sam­ma sak och be den­na frå­ga dig om det inte är dags för en stunds efter­tanke när lever­ansen är inne. Du vet redan nu när dead­line är, så ni kan rent av bestäm­ma en tid eller dag för det­ta. Kan­hän­da blir det ännu lättare gjort om ni bokar in en lunch dagen efter dead­line, för lunch­er är kanske lättare att hål­la fast vid och ta på all­var än enkla ​“kan du påmin­na mig?”-inbokningar.

Eller, hit­ta på ditt eget sätt att upp­märk­sam­ma dig själv på att det går bra att sän­ka tem­pot nu när dead­line är avk­larad (om du vill göra det, vill säga).

Mer med­veten­het
Om du sänker tem­pot när det inte är fullt så bråt­tom, kom­mer du skaf­fa dig mer sin­nes­när­varo att fat­ta med­vet­na pri­or­i­ter­ings­beslut. Istäl­let för att slå till på vol­ley vad som helst kom­mer läg­ger du kraft på rätt bol­lar, vilket du har gläd­je av i det större per­spek­tivet och i längden.

Hur gör du?
Vad är ditt bäs­ta sätt att kom­ma till sans efter att du spur­tat mot en dead­line? Du är varmt välkom­men att dela med dig i en kommentar.