Bör vi hjälpa kollegan först? | David Stiernholm

Sidhuvud

Strukturbloggen


Föregående artikel

Nästa artikel

08 apr.

Bör vi hjälpa kollegan först?


Datum: 2015-04-08 12:00

När kol­le­gor kom­mer till oss och behöver hjälp, ska vi inte då alltid hjäl­pa dem? Om han har kört fast och inte kom­mer loss, visst ska vi väl stå till tjänst? Om vi läg­ger undan vårt för en stund och svarar på hennes frå­ga, visst gag­nar det väl oss alla? Nog är det väl ändå ogint och smått otrevligt att stän­ga om sig och inte vara till­gäng­lig lån­ga stunder?

Ingen män­niska är ju en ö och vi behöver varan­dra för att lyckas.

Då och då hör jag resone­mang som dessa från män­niskor jag möter. Jag håller inte med dem. Oftare träf­far jag andra som i och för sig instäm­mer i att vi gör bäst i att stän­ga dör­ren då och då, men som ändå kän­ner ett sting av dåligt samvete när de gör det. Det tyck­er jag är synd.

Var­för? Låt oss reson­era om det­ta en smula.

Får vi alla hjälp om alla hjälper alla först?
När vi sit­ter och arbe­tar, vet vi inte på för­hand när en kol­le­ga (eller en kund, för den delen) behöver vår hjälp. Rätt som det är ringer tele­fo­nen eller knackar det på dör­rposten. Hin­ner vi göra allt vi får till oss med en gång var­je gång och därutöver hin­ner våra uppgifter för övrigt, behöver vi aldrig säga nej (eller ja, men sedan). Jag har ännu inte träf­fat den som har det så. De fles­ta har tvär­tom mer att göra än de spon­tant hin­ner med.

Men, tänk om alla hjälpte alla först, då skulle ju ock­så vi bli hjälp­ta med våra uppgifter när vi behöver det? Ja, är det verk­li­gen så? Har vi för myck­et att göra och väl­jer att job­ba med andras uppgifter först, är det våra uppgifter som senareläg­gs. Ägnar vi så myck­et tid till att vara till­gäng­li­ga för andra och till att hjäl­pa kol­le­gor och dessu­tom har avsikt att göra det, kan man frå­ga sig hur våra” våra uppgifter är egentligen.

Fokusera med målen i sikte
När jag på tu man hand hjälper kun­der att ren­od­la bland uppgifter­na för att arbets­bör­dan är för stor, tar vi avstamp i de verk­samhetsmål som min adept ans­varar för genom sin befat­tning. De uppgifter som defin­i­tivt bidrar till att vi når näm­n­da mål är de vik­ti­gaste uppgifterna.

Lämpligt nog är det ock­så målen som avgör om vi gör rätt i att då och då göra oss otill­gäng­li­ga eller om vi då gör verk­samheten en otjänst.

Gör där­för så här

  1. Ta fram dina mål så du har dem fram­för dig

  2. Stud­era dem och se vad de hand­lar om

  3. Mäter de bara oli­ka aspek­ter av det arbete du gör när du hjälper dina kol­le­gor? Om ja, låter det som att du gör helt rätt i att hela tiden hjäl­pa andra först, efter­som de uppgifter­na du då utför defin­i­tivt bidrar till att upp­fyl­la de mål du ans­varar för. Hjälpen till andra är dina vik­ti­gaste uppgifter och de gör du rätt i att pri­or­it­era, oavsett hur bråt­tom eller inte bråt­tom de är oavsett hur bråt­tom eller inte bråt­tom de är.

  4. Om de därutöver (eller bara) hand­lar om andra sak­er än att upp­fyl­la kol­le­gor­nas förvänt­ningar på hjälp från dig, gör du helt rätt i att då och då säga nej (eller ja, men senare) till uppgifter (och för­frå­gan om hjälp), efter­som du annars skulle pri­or­it­era ned uppgifter som är vik­ti­ga för att du ska åstad­kom­ma det du arbe­tar för.

Säga nej till någon annan innebär att säga ja till dig själv
Att då och då säga nej, inte just nu, men möjli­gen sedan” eller lik­nande när någon behöver din hjälp är nöd­vändigt för att du ska både nå det du förvän­tas åstad­kom­ma och för att du ska göra det på ett håll­bart och angenämt sätt, utan att arbe­ta för myck­et och för stressat.
Om du alltid först hjälper andra, när hin­ner du job­ba på dina egna uppgifter så myck­et att du upp­täck­er vad du behöver hjälp av andra med? Hand­lar dina mål om annat än att vara intern sup­port-funk­tion och du ändå vill låta andras behov av din hjälp alltid kom­ma först, har du verk­li­gen rätt mål? Att ans­vara för mål som nås genom att göra uppgifter du säl­lan tillåter dig att göra ostört, är att bin­da ris åt egen rygg. Det vore synd.

Hur gör du?
Trots vet­skapen om allt det­ta, kan det kän­nas svårt att med­dela att du just nu vill vara otill­gäng­lig. Där­för, hur gör du för att utan ansträngn­ing kom­mu­nicera till dina kol­le­gor att du inte är mot­taglig för deras kor­ta frå­gor den när­maste stun­den? Skriv en kom­men­tar och berätta. 

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.