Strukturbloggen

Har du för vana att skju­ta upp sak­er du har att göra?

Tänker du då och då att ​“imor­gon är nog en bät­tre dag” och ​“jag har säk­ert min­dre omkring mig på tis­dag, så jag gör det då istäl­let”, eller ​“jag hin­ner inte ta i det där nu, utan det sista blir lättare gjort sedan”.

Brukar du ha rätt? Eller, lockar det att tän­ka det­sam­ma ock­så imor­gon och där­på skju­ta fram själ­va göran­det ytterligare?

Du är i gott säll­skap. Han­den på hjär­tat, jag erkän­ner att jag abso­lut har en släng av ​“sedan-sju­ka”. Jag tror att det är min star­ka känsla för fri­het och kravlöshet som spökar, men det är en helt annan historia.

Det är fascinerande hur vi på det­ta sätt vis­ar att vi tror myck­et gott om vår kapacitet i framti­den. Vi tror till och med att vi imor­gon är mer kapabla att göra det som ska göras än vi är idag.

Var gär­na opti­mist, men ock­så realist

Det är dags för oss att anam­ma en mer real­is­tisk bild av hur vi kom­mer att kän­na oss imor­gon (och vilken ork vi har då).

Det nu du är i idag, är det­sam­ma som du är i imor­gon. Det är högst troligt att du imor­gon kom­mer att kän­na sam­ma mot­stånd mot att göra det du skjuter upp till då.

Vi som har en ten­dens att skju­ta upp sak­er, över­skat­tar lätt hur myck­et jobb det är och hur myck­et tid det tar att göra den där sak­en vi vill skju­ta upp.

Kän­ner du igen dig i det här, unna dig att få kän­na på hur det skulle kun­na vara istället.

Gör så här

• Bestäm dig för att du under den här veck­an, var­je gång du tänker ​“Jag får göra det se’n.”, säger till dig själv ​“Ja, eller nu.”.
• Mer än tidi­gare, gör allt­så direkt det du är på väg att skju­ta upp till senare.
• Nu, skriv i din kalen­der på dagen som infall­er en vec­ka från idag att du ska utvärdera hur det gått.
• Då, stan­na upp för bara några minut­er. Stäng av radion, stäng av tele­fo­nen, stäng dör­ren, vänd dig bort från datorn och tänk till­ba­ka på hur det var­it att göra fler sak­er än annars med en gång.
• Har du hun­nit med färre av de vik­ti­ga sak­er­na genom att du slut­fört min­dre vik­ti­ga uppgifter istäl­let för att göra en sys­tem­a­tisk pri­or­i­ter­ing? Eller, har det var­it skönt och befriande att slip­pa ha en ständigt växande ​“order­stock” av näs­tan klara uppgifter att slut­föra, som hänger över dig?

En god ny vana

Om du fick mers­mak på att göra nu istäl­let för sedan, etablera det som en vana genom att öva under de 21 dagar det sägs ta att etablera ett nytt arbetssätt. Använd till exem­pel Strides-appen för att hjäl­pa dig hål­la räkningen.

Om du tes­tar att i större utsträck­n­ing än van­ligt slut­föra uppgifter direkt istäl­let för att skju­ta upp det sista, kom­mer du att kom­ma i hamn med mer av det du gör. Fler sak­er blir helt klara och du kom­mer att ha färre små­fix-uppgifter som du ​“ock­så måste ord­na” innan du kan ta helt ledigt.

Kanske hin­ner du sät­ta igång färre nya uppgifter i var­je stund, men å andra sidan blir du min­dre split­trad och behöver ha färre sak­er ​“i bakhu­vudet” i varda­gen på jobbet.

Är du som jag, kom­mer du att kän­na dig lät­tad av att slip­pa bör­dan av de halvfärdi­ga uppgifter­na; en känsla som ger dig stor energi.

Hur gör du?

Hur gör du för att inte fäl­la krokben på dig själv genom att skju­ta upp sak­er? Skriv gär­na en kom­men­tar och berätta.