Var det lugnare förr? | David Stiernholm

Sidhuvud

Strukturbloggen


Föregående artikel

Nästa artikel

23 nov.

Var det lugnare förr?


Datum: 2012-11-23 11:51

När jag talar med män­niskor om struk­tur, säger de ibland visst blir det bara mer av allt hela tiden; särskilt som man jämt ska vara till­gäng­lig nu?”. Då och då ref­er­erar jag själv till studi­er som vis­ar att vi till exem­pel blir allt mer utsat­ta för dis­trak­tion­er i vardagen.

Men, hur var det egentli­gen förr? Var det bät­tre då? Upplevde folk till­varon som så myck­et lugnare?

Jag undrar det.

Just nu läs­er jag Hen­ry David Thore­aus Walden”, en något civil­i­sa­tion­skri­tisk berät­telse om för­fattarens två år i en liten stu­ga i sko­gen, skriv­en 1845. Han skriv­er bland annat:

Why should we live with such hur­ry and waste of life? We are deter­mined to be starved before we are hun­gry. Men say that a stitch in time saves nine, and so they take a thou­sand stitch­es today to save nine tomor­row. … Hard­ly a man takes a half-hour’s nap after din­ner, but when he wakes he holds up his head and asks, What’s the news?’ as if the rest of mankind had stood his sentinels.”

Före som­maren fick jag ett trevligt mail från Ste­fan Ekström, som hade kom­mit över ett exem­plar av krigstids-tid­nin­gen Allt” (anspråk­slöst namn, eller hur?). I num­mer 3 1945 kan man läsa en artikel med rubriken Öka arbets­för­må­gan!” (sid 1, sid 2). Där står till exempel:

  • Även om arbet­ska­paciteten med naturnöd­vändighet är under­kas­tad vis­sa vari­a­tion­er så kan ett för­bluffande stort antal män­niskor, om de analy­ser­ar sig själ­va, finna att de utan näm­n­värd ansträngn­ing kan öka sin arbets­för­må­ga och effek­tivitet högst betydligt.”
  • Ni kan ta vara på er tid, om ni verk­li­gen vill och försöker.”
  • Vad ni än har för er, kon­cen­tr­era er på just det­ta! Låt ingent­ing ovid­kom­mande störa er i något av fall­en. På det viset blir såväl vila som arbete effektivt.”
  • Split­tra er inte! Det bara min­skar er kapacitet. Kom ihåg att er arbets­för­må­ga kom­mer bäst till sin rätt om den får inrik­tas på en enda uppgift, som ni kon­cen­tr­erar er på.”

Så, åtmin­stone dessa två skriben­ter upplevde då att deras med­män­niskor behövde höra det mån­ga av oss idag har lika stort behov av. 

Men, det var ju bevis­li­gen färre mail och tele­fon­sam­tal såväl 1845 som 1945. Vad kom­mer det sig att de ändå upplevde varda­gen jäktig?

Vad tror du?

(Bilden vis­ar plat­sen för Thore­aus stu­ga, mark­er­ad med ett röse 1908)

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.