STRUKTURBLOGGEN


Föregående artikel

Nästa artikel

23 Nov

Var det lugnare förr?


Datum: 2012-11-23 11:51 Kommentarer: 0 st

När jag talar med människor om struktur, säger de ibland “visst blir det bara mer av allt hela tiden; särskilt som man jämt ska vara tillgänglig nu?”. Då och då refererar jag själv till studier som visar att vi till exempel blir allt mer utsatta för distraktioner i vardagen.

Men, hur var det egentligen förr? Var det bättre då? Upplevde folk tillvaron som så mycket lugnare?

Jag undrar det.

Just nu läser jag Henry David Thoreaus “Walden”, en något civilisationskritisk berättelse om författarens två år i en liten stuga i skogen, skriven 1845. Han skriver bland annat:

“Why should we live with such hurry and waste of life? We are determined to be starved before we are hungry. Men say that a stitch in time saves nine, and so they take a thousand stitches today to save nine tomorrow. ... Hardly a man takes a half-hour’s nap after dinner, but when he wakes he holds up his head and asks, ‘What’s the news?’ as if the rest of mankind had stood his sentinels.”

Före sommaren fick jag ett trevligt mail från Stefan Ekström, som hade kommit över ett exemplar av krigstids-tidningen “Allt” (anspråkslöst namn, eller hur?). I nummer 3 1945 kan man läsa en artikel med rubriken “Öka arbetsförmågan!” (sid 1, sid 2). Där står till exempel:

  • ”Även om arbetskapaciteten med naturnödvändighet är underkastad vissa variationer så kan ett förbluffande stort antal människor, om de analyserar sig själva, finna att de utan nämnvärd ansträngning kan öka sin arbetsförmåga och effektivitet högst betydligt.”
  • “Ni kan ta vara på er tid, om ni verkligen vill och försöker.”
  • “Vad ni än har för er, koncentrera er på just detta! Låt ingenting ovidkommande störa er i något av fallen. På det viset blir såväl vila som arbete effektivt.”
  • “Splittra er inte! Det bara minskar er kapacitet. Kom ihåg att er arbetsförmåga kommer bäst till sin rätt om den får inriktas på en enda uppgift, som ni koncentrerar er på.”

Så, åtminstone dessa två skribenter upplevde då att deras medmänniskor behövde höra det många av oss idag har lika stort behov av.

Men, det var ju bevisligen färre mail och telefonsamtal såväl 1845 som 1945. Vad kommer det sig att de ändå upplevde vardagen jäktig?

Vad tror du?

(Bilden visar platsen för Thoreaus stuga, markerad med ett röse 1908)

Kommentera (Inga kommentarer)

Skriv en kommentar

  (för att undvika spam)

Om du väljer att publicera en kommentar så godkänner du även att vi får spara den och dina uppgifter (namn, e-mail, webbadress) samt att vi får visa upp den här på bloggen.

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.