Strukturbloggen

Jag skriv­er fel. Ofta.

Det­ta är bara några av skrivfe­len jag gjort under åtta tim­mars arbete:

• sam­tidign
• id´+ t
• quar­antie
• thiss
• Jag k
• pod­castss
• Nä r
• sdkriv
• atu
• anä
• AUT
• alte­ri­na
• sri­va
• den,.
• Keyp
• menuy
• engelske
• tal­språksb
• ändrag
• däga
• uppgiftern

En hel del, som synes!

Häng inte läpp för att det blev fel

Men, såk­lart läm­nade jag dem inte så i tex­ten, utan jag rät­tade dem snabbt och fort­sat­te bara skri­va — pré­cis som jag gör när jag gör strukturmisstag.

Åker du till­ba­ka i gam­la hjul­spår när du försök­er för­bät­tra struk­turen i ditt arbete, dra inga neg­a­ti­va slut­satser om dig, dig kom­pe­tens eller din intel­li­gens — bara rät­ta till och fort­sätt framåt.

Rät­ta till och fort­sätt framåt.

Ska man hit­ta orsak­en eller bara gå vidare?

Och du, när det gäller mis­stag man gör, upplever jag att det ibland är rätt att gå till­ba­ka och rota i orsak­en till mis­staget och ​“laga” den, så att man und­viker mis­staget i fortsättningen. 

Men, ibland tycks det mer vet­tigt att bara resa sig upp och gå vidare på sam­ma sätt som förut. Frå­gan är hur man ska veta när man ska göra vad. 

Hur gör du?

Hur gör du för att avgöra om du ska gå till bot­ten med något eller bara kna­ta på? Berät­ta. Jag är nyfiken!

(För­resten, om du vill lösa ett mis­stag i grun­den rek­om­mender­ar jag dig att använ­da Fem var­för-meto­den. Har du tes­tat den?)