Strukturbloggen

Det var en gång en ung man (och det var jag) som skulle pre­sen­tera en rätt så radikal idé för en möjlig samar­betspart­ner, som i det här fal­l­et var en något äldre man.

Jag och min kol­le­ga skulle helt enkelt säl­ja in vårt fan­tastiska pro­jekt till före­taget ifrå­ga och vi behövde där­för få med den här 
man­nen på tåget.

Han var myck­et upp­ta­gen, efter­trak­tad och senior på många 
sätt, så efter myck­et om och men fick vi bokat ett kort möte.

När vi till slut släpptes in till hans rum, efter att ha vän­tat en tim­ma efter överen­skom­men tid, sat­te vi oss mit­te­mot hon­om vid det gigan­tiska ekskrivbor­det och pack­ade upp vårt presentationsmaterial.

Jag hann bara inle­da med:
​“Tack för att vi fick kom­ma. Låt mig ta bak­grun­den till att vi är här och vil­ka vi …” 
… när han avbröt mig med: 
​“Stopp! Säg vad ni vill göra. Tyck­er jag det är bra, kan vi ta allt det andra sedan.”

Jag blev täm­li­gen per­plex, men fann mig, pre­sen­ter­ade direkt vår idé, fick hon­om med på noter­na och med det hade pro­jek­tet en partner.

Kom till kritan

Det finns ett informellt begrepp inom US Marines för det här: BLUF — Bot­tom Line Up Front. Där innebär det att när du pre­sen­ter­ar något för ett befäl högre än dig, fat­ta dig kort och kom till kri­tan. Fall­er den i god jord, finns det gott om tid till detal­jer senare.

Mitt möte med den seniore entre­prenören var nu fem år sedan, men jag har kom­mit att tän­ka på det mån­ga gånger sedan dess. Fram­förallt har jag inspir­erats av hur han lyck­ades ta ställ­ning till så mån­ga förslag, fat­ta så mån­ga beslut och få så myck­et gjort, genom att ha just BLUF-förhållningssättet.

Så, gå ock­så du pang på röd­be­tan. Eller, om det inte är du som talar, be den som talar om att gå pang på rödbetan. 

Säk­ert kan ock­så du dra dig till minnes ett möte som tog evig tid på sig att kom­ma igång. Det segades på med bak­grund och pre­sen­ta­tion­er och resone­mang och diskus­sion­er runt, runt och ni kom inte till skott för­rän efter allt för länge. Kanske var du själv den som tog ett för stort grepp inled­ningsvis. Tro mig, det har jag varit.

Man kan kän­na igen BLUF-förhåll­ningssät­tet i en exec­u­tive sum­ma­ry i en affär­s­plan, ett prospekt el dyl. Läs snab­bgenomgån­gen och är den intres­sant nog, förd­ju­pa dig i resten först då.

Gör så här

Den när­maste veck­an, tes­ta hur litet bak­grund du kan kom­ma undan med att dra när du har möte. Pro­va att gå pang på röd­be­tan och upp­täck att ni kan run­da av mötet en stund innan utsatt sluttid.

Exper­i­mentera ock­så med BLUF-förhåll­ningssät­tet när du skriv­er mail. Fat­ta dig kort, helt enkelt.

Kortare, kon­cis­are och snabbare

Dina möten kom­mer att bli kortare, så du kom­mer att hin­na fler utan behö­va job­ba mer.
Du kom­mer ock­så att läg­ga min­dre tid på att skri­va mail, så du får mer tid över till annat (eller så du hin­ner skic­ka fler).

Om du kan leva med att beslut­sun­der­laget blir kon­cis­are än idag, kom­mer du att fat­ta beslut snab­bare, vilket ger högre hastighet framåt ditåt du vill med verksamheten.
Kortare möten, mer kon­cisa mail och snab­bare beslut led­er till att du åstad­kom­mer fler sak­er, om det är vad du strä­var efter.

Gå inte till överdrift

Slut­li­gen: Nej, jag säger inte att du aldrig ska ​“dra bak­grun­den”. I mån­ga fall behöver vi veta mer om varan­dra än ett förs­ta intryck för att etablera ett till­räck­ligt starkt förtroende och tryg­ghet i det som ska göras.

Hur gör du?

När du hade ett rik­tigt effek­tivt möte senast, vad var det du gjorde för att det skulle bli det? Berät­ta gär­na i en kommentar!