Fem stränga gem hjälpte mig memorera | David Stiernholm

Sidhuvud

Strukturbloggen


Föregående artikel

Nästa artikel

20 aug.

Fem stränga gem hjälpte mig memorera


Datum: 2010-08-20 10:15

I tis­dags i för­ra veck­an var det så dags för mig att hål­la min förs­ta Pecha Kucha-pre­sen­ta­tion.

Det var otroligt roligt och en upplevelse jag verk­li­gen kan rek­om­mendera var och en att vara med om. 

Du som har en idé som världen bor­de ta del av, ansök om att få pre­sen­tera på ett kom­mande Pecha Kucha Night.

Jag tänk­te här dela med mig av hur jag gjorde för att för­bere­da mig för det­ta eld­dop. Kanske kan du ha nyt­ta av sam­ma metod i ett annat sammanhang.

Tju­go bilder, tju­go trådar

Efter­som en Pecha Kucha-pre­sen­ta­tion har ett väldigt fast for­mat (20 bilder, 20 sekun­der vardera), bjöd det in till att ock­så byg­ga just min pre­sen­ta­tion på sam­ma struk­tur­erade sätt. 

När jag hade bestämt mig för vad som skulle bli mitt bud­skap (var­för jag älskar struk­tur, d v s för att den ger mig möj­lighet att kän­na mig fri och få en lugnare till­varo), byg­gde jag själ­va manuset i en mindmap i Mind­man­ag­er.

Jag gjorde en kar­ta med tju­go trå­dar — en för var­je bild — och suc­ces­sivt lät jag manus växa fram. Jag lade till några fras­er här, några där, och test­ta­lade så att det hela flö­dade. Efter­som var­je bild visas i exakt 20 sekun­der (varken mer eller min­dre), fick jag stu­va om en hel del så det blev lagom mån­ga ord under var­je bild.

Till slut, när jag var nöjd, såg resul­tatet ut så här.

Efter det tog jag fram 20 bilder som ack­om­pan­jer­ade och illus­tr­erade vad jag skulle säga.

OK. Så var då mate­ri­alet klart. Nu skulle jag bara lära mig det också.

Fem strän­ga gem

Jag tog till en metod som jag lärt mig av en musik­erkol­le­ga, en gud­abenå­dad trum­petare, som använde den när han skulle lära sig svåra solopas­sager per­fekt. Meto­den är hård, rättvis och obön­hörligt effektiv.

Jag öpp­nade pre­sen­ta­tio­nen på datorn och lade fem gem på skrivbor­det till höger om mig. Jag delade in de tju­go bilder­na i fem avs­nitt och bestämde mig för att lära mig ett avs­nitt i taget.

Jag föreställde mig att det var dags att pre­sen­tera, körde igång bild­spelet (med automa­tisk bild­skift­ning var 20:e sekund) och bör­jade tala. 

För att övnin­gen skulle bli så verk­lighet­stro­gen som möjligt, stod jag upp, använde hand­mic och körde ljudet genom Garage­Band med ett uns reverb i medhörningen.

För var­je gång jag kla­rade avs­nit­tet fel­fritt, fly­t­tade jag ett gem från höger om mig till vän­ster om mig på bor­det. Om jag stakade mig mer än kläd­samt eller tap­pade trå­den, fly­t­tade jag helt soni­ka alla gemen som låg till vän­ster till­ba­ka till höger om mig igen. Först när jag fått över alla gem från höger till vän­ster, d v s klarat avs­nit­tet fel­fritt fem gånger i rad, gick jag vidare på nästa.

När jag klarat alla fem avs­nitt, bör­jade jag på nytt igen, men nu med hela pre­sen­ta­tio­nen i pot­ten. Först efter att ha klarat hela pre­sen­ta­tio­nen fel­fritt fem gånger i rad, ansåg jag mig klar.

Meto­den gav verk­li­gen mers­mak för mig. Det var i och för sig inget vidare att behö­va fly­t­ta till­ba­ka fyra gem för att jag gjorde en miss den femte gån­gen, men å andra sidan trum­mades manuset in.

Hur det gick på den skarpa pre­sen­ta­tio­nen? Döm själv:

På stiernholm.com använder vi cookies för att ge dig den bästa upplevelsen av vår webbplats. Genom att fortsätta använda vår webbplats godkänner du samtidigt att vi använder cookies på hemsidan. För mer information klicka här.