Så här års far han runt i trädgårdar och beskär träd och buskar. Han skär bort grenar med en hiskelig fart och för ett otränat öga kan det se ut som att han går väl hårt åt de stackars träden.

Men, de repar sig snart.

Genom att beskära föryngrar man. Det är också ett sätt att forma trädet och ta bort grenar som växer åt fel håll. Blir det för trångt, får annars grenarna inte plats att växa.

Grenar på ett träd är som projekt i vår vardag.

Vildvuxen projektflora?

Hur har du det i din flora av projekt, idéer du utvecklar, större återkommande åtaganden, ansvarsområden, förändringsinitiativ och nya verksamheter? Är det vildvuxet? Är det mer ett snårigt buskage än ett ståtligt, stadigt träd?

Om du driver fler projekt än du egentligen mäktar med, kommer du inte orka fullfölja alla så väl som du skulle vilja.

Så, du som upplever att det "bara är för mycket" nu och som känner dig splittrad, skär ner bland projekten och fokusera mer på färre.

Om det ändå är projekt du vill genomföra senare, kan du ta upp dem igen när du har mer utrymme. (Jag inser att trädgårdsmetaforen sprack kapitalt där, men så kan det gå.)

Gör så här

1. Ta fram din projektöversikt, d v s din lista eller karta eller förteckning över de större bollar du har i luften, må det så vara utvecklingsprojekt, förändringsinitiativ, förbättringar, nya verksamheter eller något helt annat.
2. Markera dem som direkt har en koppling till vart du/ni vill på lång sikt, till din vision (för dig eller för den verksamhet du arbetar i). Detta är de prioriterade projekten.
3. För vart och ett av de som du inte markerat, fundera på vad konsekvenserna skulle bli om du skar bort det. Försök komma på så många positiva och så många negativa konsekvenser du kan.
4. När du nu vet vad konsekvenserna är, välj ut en handfull av de ännu inte markerade projekten och lägg dem till de prioriterade (om du har utrymme att arbeta också med dem, vill säga).
5. För varje av de projekt du valt att inte prioritera, definiera en att-göra-uppgift som är det första steget på att lägga dem på is. Det kan t ex vara att ta ett samtal med de andra parterna i projektet.
6. Lägg sedan de projekt du inte prioriterat för sig i projektöversikten. Om du kan, dölj dem så du slipper bli stressad av att se att du inte arbetar på dem.
7. Nu är det klart. Nu har du skurit bort de projekt som inte är kritiska för att nå den framtid du önskar med verksamheten, om än bara för ett tag. De kritiska projekten kommer att få mer av din uppmärksamhet och mår säkert bättre av det än innan.

Mer fokus ger fler avslut

Magnus, överläkaren som gav mig idén till det här strukturtipset, sade:

"Om jag inte kör så många projekt samtidigt, avslutar jag mer, eftersom jag kan fokusera mer koncentrerat på dem jag väljer att köra först. Jag blir inte så splittrad och det går inte åt så mycket ställtid."

Kanhända får det samma effekt för dig att skära ner bland projekten.

Hur gör du?

Vad är ditt bästa knep för att slutföra de projekt du sätter i verket? Skriv en kommentar för att sprida dina personliga tips, andra har säkert nytta av dem med!

Det jag brukar befara är att personen ifråga ska bli arg, ska skälla ut mig efter noter, att jag kommer att skämmas och att min verksamhet ska få dåligt rykte.

Fenomenet kan yttra sig i att jag tänker "Ja, just det, jag måste ju ringa X också. Hm, det är nog bättre läge imorgon. Eller på fredag; då är han säkert på gott humör eftersom det snart är helg.". Som om jag kunde räkna ut det bästa tillfället.

Det lustiga är att jag nästan aldrig har rätt i det jag befarar när jag väl ringer det där samtalet. Ändå befarar jag.

Struktur är bra mot känslor

För ett par år sedan sköt jag upp en hel del sådana här uppgifter och jag kände mig alltmer tyngd av det. Jag upplevde att jag gick ner i såväl tempo som humör.

Min kloka hustru sade då:

"David, du gillar ju Excel. Gör något i Excel om det här!"

Det var ett bra förslag. Jag kände mig orolig och behövde bevisa för mig själv att jag med största sannolikhet oroade mig i onödan. Så, jag behövde data och det lämpar sig Excel särskilt bra för.

Jag skapade då det Excel-ark jag sedan dess kallat "Befaranden - ett verktyg mot tvekande". När jag märker att jag frestas att skjuta upp en uppgift för att jag befarar något, fyller jag där i vilket datum det är, vad jag ska göra (t ex ringa någon) och vad jag befarar ska hända.

Så långt allt gott. Men, jag behöver ju ta reda på om jag har rätt eller inte, så jag höjer mig över min tvekan och gör ändå det jag tvekar inför - om inte annat för att få empirisk data.

Jag fyller sedan i vad som hände och om jag hade rätt eller fel.

Sällan är det så skönt att inse sitt misstag

I arket finns ett diagram där jag svart på vitt ser hur fel jag brukar ha. När jag hade nitton fel och ett rätt, förstod jag att mina befaranden inte är att lita på.

När jag nu befarar, har jag lättare att avfärda känslan och ändå göra det jag tvekar inför. Just idag ska jag till exempel meddela en kund att jag inte kommer att tacka ja till ett uppdrag, trots att vi talat om det ett par vändor redan. Jag befarar något lätt obehagligt, men jag vet att jag i nitton fall av tjugo brukar ha fel.

Ta det, det är ditt

Jag tänkte ursprungligen att jag skulle snitsa till något mer avancerat och snyggare verktyg, men jag har inte kommit på hur det skulle se ut. Så, här får du det i den enkla Excel-formen.

Om du testar det, hör gärna av dig och berätta hur det gick och hur du upplevde det.

Får du en idé om vad vi skulle kunna göra av det, maila mig!

Lycka till!

Än längre blir den om du ser till att det som du formulerat som att-göra-uppgifter är sådant du kan göra i en ansats, snarare än som du behöver arbeta med över lång tid innan du kan bocka av.

Ändå är det precis det jag rekommenderar.

Alternativen, att ha att-göra-uppgifterna spridda på många ställen, eller att ha allt i huvudet, är så mycket värre.

Samtidigt lever vi i en vardag där vi behöver omprioritera ofta, eftersom det dyker upp saker ideligen. Dessa "saker" behöver vi sätta i relation till det vi redan har att göra, för att avgöra vad vi ska prioritera först.

Dela in i kategorier

Det är inga problem att du har en lång lista med många att-göra-uppgifter på, så länge som du flitigt nyttjar möjligheten att dela in den i kategorier.

Jag har tidigare i Klart! skrivit om nyttan att kategorisera efter kontext, d v s i vilken situation du behöver vara för att kunna göra uppgiften (på jobbet, hemma, vid datorn et c). Det är också värdefullt att kategorisera uppgifterna efter vilka projekt de är en del av.

Och, vet du, här kommer en kategoriseringsmöjlighet till.

Hur lång tid tar det?

Om du vill, kan du dessutom kategorisera att-göra-uppgifterna efter hur lång tid de tar att göra.

Om du har angett på varje uppgift hur lång tid den tar, kan du välja att bara se de uppgifter du skulle hinna slutföra, när du har en stund över. Du slipper se de uppgifter som är för stora och som du bara blir stressad av att se att du inte hinner "nu heller".

Om du känner för att snabbt kunna bocka av några att-göra-uppgifter efter att du under hela dagen arbetat med en riktigt rejäl, långdragen uppgift, leta efter 5-minutrarna. Om du har en lång flygning framför dig, då du vet att du kommer att vara ostörd, välj bland de uppgifter som tar mer än en timme (och som har kontexten "vid datorn").

Gör så här

1. Bestäm dig för vilka tidsintervall du vill använda. Välj inte för många olika, utan höfta till med t ex 5 minuter, 15 minuter, 30 min, 1 timma, 2 timmar.
2. Bestäm dig för hur du ska markera upp uppgifterna med tidsåtgången på ett enkelt sätt.
3. Gå igenom din att-göra-lista och markera uppgifterna efter hur lång tid du tror att de tar att slutföra. Om du tycker att det verkar arbetssamt att gå igenom hela listan, strunta i det och börja istället ange uppskattad tidsåtgång på de nya uppgifter du lägger till på listan från och med nu. Enda konsekvensen är att du kommer att behöva prova denna metod under längre tid innan du kan avgöra fullt ut om den är något för dig.
4. Lägg märke till hur förvånansvärt många uppgifter som troligen tar riktigt kort tid att genomföra (om du har sett till att dina att-göra-uppgifter är sådana du kan slutföra i ett lagom stort steg, det vill säga).
5. När du har en halvtimma över, välj bland uppgifter som tar 30 minuter eller kortare att slutföra. Om du har din lista digitalt, filtrera efter tidsåtgång 30 min, 15 min eller 5 min, så slipper du se uppgifterna som tar längre tid.

Välj rätt uppgift snabbare

Anger du hur lång tid varje att-göra-uppgift troligen tar, kommer du snabbare kunna välja en sak du kan göra, när du bara har en stund över. Du kan slippa se alla de uppgifter du ändå inte hinner göra nu. Därmed kommer du att känna dig mindre stressad i onödan.

Du kommer att lättare kunna välja uppgift efter vad du känner för just nu. Ibland vill du snabbt komma framåt, ibland vill du fördjupa dig i en riktigt mastig utmaning. Du får ett mer sanningsenligt perspektiv på det du har att göra i att-göra-listan. Du kommer att få lättare att få gjort uppgifter du skjutit upp ett tag, då du ser att de bara skulle ta fem minuter att göra, bara du satsade de fem minuterna på att göra dem.

Visst är det väl värt att prova?

Hur gör du?

Hur gör du för att snabbt hitta rätt uppgift att hugga tag i, av alla dina att-göra-uppgifter? Lämna en kommentar och avslöja hur du gör.

Det som avgör

Utvecklingspoolens Lars Olsson och Jens Hector talade bland annat om vad som egentligen avgör nuförtiden när vi väljer av vem och av vilket företag vi ska köpa. I en tid då de tekniska och funktionella kvaliteterna hos produkter och tjänster är alltmer lika mellan olika leverantörer, är det de adderade mervärdena i form av passion och engagemang hos säljaren som gör att vi vill handla just där. För mig personligen är jag dessutom alltmer intresserad av genuinitet hos den jag köper av, gärna kopplat till en bra historia.

Struktur detroniserar stress

När jag hörde Lars och Jens tala om detta, gick det upp för mig att det är en viktig anledning för en säljare att ha god struktur. För, vem känner sig passionerad och engagerad när man är stressad över att inte riktigt ha koll? Vem kan vara närvarande i stunden och sitt genuina, personliga jag när man inte riktigt känner att man har ryggen fri, när man har en aning om att man missat något som snart slår tillbaka med full kraft (och badwill)?

Struktur hjälper oss att lättare hålla koll på allt som är viktigt i verksamheten. Då känner vi oss mer trygga. Jag är övertygad om att vi då säljer bättre. Och mer.

Hur tänker du?

P S Bilden från gårdagskvällen har jag förresten lånat av Carina Sundqvist, VD för Inspirationsbyrån. Denna entusiastiska (och definitivt genuina) företagare är kvinnan bakom briljanta tjänster som Fyrsafari och Walking Dinner. Kolla in!

P S 2 Missade du gårdagens föreläsning finns det en ny chans redan imorgon. Då håller jag öppet affärsseminarium i ADAs regi, också det här i Göteborg. Mer info här.

Där sitter vi på den halvårliga ledningskonferensen för att ta ut riktningen för de närmaste sex månaderna.

Det är i slutet av dagen och vi är rätt så möra efter en hel dags diskussioner. Vi har talat om vad verksamheten har för svagheter att stärka och vi har kommit fram till att vi behöver:

• ha bättre koll på hur arbetet i projekten fortskrider
• lyssna av mer vad som händer på marknaden
• höja servicenivån gentemot kund
• göra tätare avstämningar
• mäta vår leveranskvalitet mer
• ... och liknande åtgärder

Akta dig, säg det inte!

"När ska vi göra det då? Och hur?" säger den av oss som håller i whiteboardpennan för ögonblicket.

Det är då det där ordet dyker upp, som en hägrande frestelse. Vi känner hur hungriga och trötta vi är. Ska vi sätta ännu en deadline? Kan vi jonglera ytterligare en boll framöver? Det vore så skönt att bara bli klara.

Nej, vi klarar inte att stå emot. Vi säger det.

"Vi gör det löpande."

Puh, skönt, då har vi bestämt något. Nu är det middag.

Jag vet inte hur du upplever det, men jag har i mina dagar sett alltför många fina initiativ rinna ut i sanden genom att vi bestämt oss för att genomföra dem "löpande". Ordet är verkligen en honungsfälla. Det låter som att det betyder "alltid" eller "ständigt", och när vi använder det verkar vi vara handlingskraftiga, beslutsamma och "committade". Men, i realiteten betyder det i min värld oftast istället "aldrig".

Ytterligare en sak att komma ihåg

Att bestämma oss för att vi ska börja göra något "löpande" innebär att vi ska börja komma ihåg att, förutom det vi gör vanligtvis i vardagen, också ständigt ha i åtanke att ... (vad det nu är vi ska göra löpande). För egen del har jag nog med saker i huvudet. Jag behöver inte fler. Helst vill jag inte behöva ha något i huvudet, utan istället i verktyg och på platser som är stabila och datorkraschsäkra.

Så, nästa gång du hör någon kollega säga "det ska vi göra löpande" eller när du frestas att säga det själv, hissa ett varningens flagg och tänk ett varv till.

Gör så här istället

• Om du vill åstadkomma en förändring, definiera tydliga och konkreta aktiviteter, händelser eller uppgifter som du kan tidssätta när de ska ske (och tilldela någon ansvaret för att de sker).
• Om du vill att ni fortsättningsvis ska göra det ni gör på ett annat sätt (med högre kvalitet, med mer dialog mellan ledning och projektgrupper, med större öra mot marknaden), justera era vardagsprocesser så de från och med nu också innehåller det som ni vill göra annorlunda än tidigare.

Gör alltså det nya arbetssättet till det gängse, till så ni vanligtvis gör det ni gör. Ett sätt att göra det är att rita upp hur ni gör idag och rita in det ni vill tillföra, sedan testa, utvärdera och förfina.

Mer blir genomfört

Om du är mer sparsam med att använda ordet "löpande" när ni planerar förändringsinitiativ, kommer fler förändringar än idag också till stånd. Den verksamhet du arbetar i utvecklas till det bättre snabbare och ni kommer att känna större tillfredsställelse över de starkare resultat ni åstadkommer tillsammans.

Hur gör du?

Hur gör du för att vara säker på att det ni bestämmer er för också blir av? Lämna gärna en kommentar för att dela med dig av dina tankar.

Nu vet jag mer

Också i år har jag lärt mig mycket i samband med mina uppdrag. Det är verkligen en fröjd att få inblick i verksamheter och branscher jag annars inte hade kommit i närheten av.

I januari höll jag två effektivitetkurser för Siemens i Finspång och lärde mig hur en ångturbin fungerar. Det hade jag ingen aning om tidigare.

I februari och några månader framöver hjälpte jag genom ett enmans-session-uppdrag en osedvanligt målinriktad projektledare på SAAB i Linköping förbättra sin struktur i arbetet. Samtidigt lärde jag mig en del om hur flygindustrin fungerar.

Strax före sommaren fick jag se hur många trådar en kundansvarig i ett fastighetsbolag behöver hålla i, genom mitt enmans-session-uppdrag för Trollängen Bostads AB.

Av Förlagssystem lärde jag mig hur man kan få maximal nytta för pengarna när man köper konsulttjänster. Det noga hopplockade tjänstepaket de satte ihop för min kombinerade kurs- och enmans-session-dag hos dem i augusti var briljant.

Under våren och hösten har jag sett bemannings- och rekryteringsbranschen från insidan, genom uppdrag för Proffice och för Experis (fd Manpower Professional).

Jag lärde mig hur tätt man kan samarbeta med slutkunden av det ortopedtekniska företaget Zimmer (som är duktiga på det) och hur organisationer påverkas av nedskärningar genom mitt uppdrag för Trygghetsrådet (vars kunder är just organisationer i avveckling).

I samband med ett kursuppdrag för Kommerskollegium i september hade jag glädjen att träffa Sveriges ledande expert på antidumpningstullar och nu vet jag plötsligt en smula om hur det står till hos kinesiska cykeltillverkare.

Ett annat område jag vet mycket mer om nu är hårersättningar. I oktober höll jag strukturkurs för ledningsgruppen på Carl M Lundh, som är en del av världsledande japanska Aderans. De lärde mig dessutom att det heter "på Limhamn", inte "i Limhamn".

På Trygg-Hansa fick jag i november en inblick i hur företagsförsäkringssäljare har det om dagarna. Hur projekterar man elinstallationer vid stora byggen? Det fick jag erfara vid en kurs jag höll på Rowida i höstas. Grant Thornton belyste för mig revisionsbranschens intrikata utmaningar, i samband med ett par föreläsningar jag höll för dem i Stockholm och Helsingborg under året.

De senaste veckorna har jag fascinerats över karlskronaföretaget Roxtecs fantastiska framgångssaga som jag fått berättad för mig av den medarbetare som jag hjälper i ett enmans-sessions-uppdrag just nu.

Trevliga människor

En ynnest i mitt jobb är att i vardagen få träffa så otroligt många människor. När det gäller trivsamhet och skön samvaro är det några av årets uppdrag som sticker ut.

Jag har aldrig blivit så väl omhändertagen vid ett uppdrag som av Attendo i samband med mina föreläsningar för dem i Nynäshamn och i Varberg. Jag föreläser för en annan av deras avdelningar nu i januari och ser fram emot det.

Jag är imponerad över den otroligt goda stämningen bland personalen jag mött på The Absolut Company vid mina kurser där under våren och hösten.

Att få ett så varmt mottagande som vid mina kurser för äldreomsorgen i Haninge Kommun i våras och för Göteborgs Stads Intraservice i höstas förgyller verkligen en föreläsares vardag. Så här nöjda var förresten de sistnämnda.

Och, få arrangerar kurser så omsorgsfullt som Kompetensutveckling i Varberg.

(Det börjar likna ett tacktal vid en Oscarsutdelning det här, men allt detta är värt att sägas - inte bara tänkas.)

En sorts kollegor

Jag är förvisso någon sorts social ensamvarg i det att jag tycker mycket om människor men arbetar helst ensam, men jag måste säga att de längre samarbeten jag haft under året (och fortsätter att ha) skänkt mig de goda aspekterna av att ha kollegor.

Jag fick "bandkänsla" när jag under hösten turnerade med chefsnätverket Selldorado och gjorde seminariedagar tillsammans med föreläsaren Pelle Mårtensson.

Jesper Larsson och jag lärde Rikspolisstyrelsens kommunikationsavdelning att hålla Pecha Kucha-presentationer strax före jul och precis som när jag föreläser med Navid Modiri är det härligt att ha en föreläsare till på scen, att spela inläggspingpong med.

Jag har fått norska kollegor genom det "en hel dag om effektivitet"-koncept jag utvecklat med Cecilie Thunem-Saanum och Pål Stavrum.

Driv utöver det vanliga

Det sägs att man blir som man umgås. Jag hoppas att det driv jag mött hos företagarna som deltog i Academy of Excellence under våren och hösten smittar av sig på mig. Får min verksamhet lika hög tillväxthastighet som BRP Systems i Linköping, som jag följt under halva året, kan jag skatta mig lycklig. De var många fler när vi slutade än när vi började, om man säger så.

Skriv, skriv, skriv

Året har också präglats av skrivande. Jag har tillbringat många dagar i total tystnad, djupt nersjunken i min sköna sittsäck, skrivande min förestående bok om struktur. Den har också kommit till under många timmar i ensamhet framför datorn på ett flyg, på ett tåg, på en flygplats. Få platser får mig att skriva mer koncentrerat än de.

Reda pengar

Att Stiernholm Consulting under året omsatt mer än något tidigare år gör naturligtvis sitt till.

Framåt med tillförsikt

Nåväl, nu vänder vi blad och skriver strax 2012. Jag har en del att se fram emot, faktiskt. När jag för exakt ett år sedan tittade på vad jag kände till om 2011, var det bara en bråkdel av de fina upplevelser jag beskrev ovan. Så, därför är jag glad att redan nu veta att:

• jag skriver strukturskola i Dagens Nyheter under vintermånaderna
• jag föreläser på en takläggarkonferens i Madrid i mars
• min första bok "Klart! Bli superstrukturerad på 31 dagar" kommer ut den 12 april
• jag gör seminarieturné till åtta städer tillsammans med Conferator Kompetens i samband med bokutgivningen i april
• sortimentet i strukturshopen kommer att utökas (det har redan börjat med Mutewatch, armbandsuret med det tysta alarmet)

Jag hoppas att också 2012 blir ett roligt år - för dig, för mig, för Stiernholm Consulting.

Gott nytt år!

Jag hoppas att du får möjlighet att njuta, koppla av och rekreera dig under dessa dagar - emellan julstök, julmatlagning och julsamvaro.

Det är åtminstone min ambition. På återseende efter helgen.

Lyckas du gissa vad du kommer att hinna göra på vilken dag, eller lägger du tid på att flytta saker i kalendern från en dag till en annan?

Har det hänt att du har missat att göra en uppgift, beroende på att du glömt flytta den till nästa vecka, när du inte hunnit göra den denna veckan?

Var sparsam med vad du bokar in i din kalender.

Mindre fixering - mer fri

I de flestas vardag dyker det upp saker hela tiden. Det kommer mail, det ringer någon, en kollega tittar förbi, något inträffar som kräver din uppmärksamhet. Då behöver vi prioritera om.

Om du har få saker fixerade i kalendern, är du som mest fri att i varje stund göra det som är det absolut rätta att göra just då. Oftast kan du i denna snabbföränderliga vardag inte förutspå vad som är helt rätt vid en bestämd tidpunkt i framtiden.

Gör så här

1. Gå igenom din kalender, med början i denna vecka. Ta bort alla noteringar som inte faller inom någon av dessa fyra kategorier:
   • Möten, tillsammans med någon annan/några andra.
   • Saker som du verkligen behöver få gjort precis då och därför reserverar tid till just mellan de här klockslagen.
   • Ett par timmar du bokat upp för ett möte "med dig själv", för att vara säker på att ha fri, disponibel tid då du kan plocka uppgifter ur din att-göra-lista.
   • Tid du avsatt för att äntligen få gjort den där uppgiften som är viktig, men inte särskilt bråttom, och som du skjutit på framtiden alltför länge.
2. De noteringar som i själva verket var att-göra-uppgifter, lägg till dem på din att-göra-lista istället.
3. Njut av att du fått "luft i kalendern". Det är förvisso inte ledig tid, men det är tid då du kan göra det som beroende på omständigheterna har högsta prioritet just då.

Färre omflyttningar och snabbare bokat

Om du bara bokar in möten och tid du dedikerat för viktigt eget arbete, kommer du att behöva lägga mindre tid på att flytta noteringar om vad du har att göra framåt och framåt i kalendern.

Det kommer att gå snabbare för dig att boka möten, eftersom du lättare skiljer agnarna från vetet och kvickare avgör när du har tid för ett nytt möte och när du inte har det.

Slutligen, förutsatt att du har en att-göra-lista, arbetar du mer konsistent i det att du har dina att-göra-uppgifter på ett ställe (att-göra-listan) istället för två (att-göra-listan och i kalendern), vilket ger dig lättare överblick över vad du har att göra. Det underlättar din prioritering.

Hur gör du?

Vad är ditt bästa knep för att optimera ditt kalenderanvändande? Var inte blyg, det är fritt fram attdela med dig av dina erfarenheter. Lämna en kommentar så kan andra också läsa dina idéer och tankar!

Tydligen inte.

Publicisten Hugo Gernsback uppfann 1925 "The Isolator", en huva som stänger ute alla andra stimuli än just den uppgift man vill koncentrera sig på för ögonblicket. Nackdelen är att den stängde också ute luft att andas, men det löste Gernsback galant med en syrgastub och en slang.

Något för dig?

The Isolator kommer du definitivt inte att kunna köpa i Strukturshopen. Där hittar du istället annat som underlättar din vardag.

Har du tur, passar de precis in bland det som är viktigast att jobba med just nu. Men, många gånger är det saker du inte kan hugga tag i nu direkt, eftersom du har så mycket annat att göra som måste prioriteras.

Om ett tag kanske det är möjligt, om ett halvår. Nu är inte kunderna redo, men ge dem två år så kan det hända att läget är rätt.

Det är lätt hänt att idén försvinner och rinner ut i sanden om du bara tänker "OK, men inte nu" och lägger den i bakhuvudet.

I tryggt förvar

Därför behöver du parkera dem på ett säkert ställe så du kan hitta just den där perfekta idén när den stora möjligheten uppenbarar sig.

Men, var ska du parkera dem? Här kommer åtta parkeringsplatser för dina idéer.

1. Skaffa dig en idé-lista, där du skriver upp geniala, idag ej genomförbara idéer. Känn inga krav att definiera några första steg på de här idéerna bara för sakens skull, utan låt de stå här till rätt tillfälle infaller.
2. Skriv upp idén på en lapp och lägg den i din idé-hängmapp, som du bläddrar igenom då och då för att se om du skulle kunna förverkliga någon av dem just nu.
3. Gör en mindmap i datorn eller på papper, där varje idé får sin egen gren. Då kan du utveckla idéerna med nya grenar och detaljer närhelst andan faller på.
4. Köp en liten, svart anteckningsbok för idéer, som du alltid kan bära med dig. Då går det fort att parkera idén var du än är och har du inget att göra i väntan på flyget, vad kan väl vara mer inspirerande förströelselektyr?
5. Ställ en idé-burk på ditt skrivbord, ur vilken du drar en spännande idé när du känner för det.
6. Sätt upp en idé-tvättlina på ditt kontor, där du hänger upp de goda idéerna för inspiration och allmän beskådan; alltid är det någon som nappar på den och hjälper dig förverkliga den.
7. Posta idéer du inte själv kommer att förverkliga på Idépedia, den fria idébanken, så är det möjligt att någon annan sätter dem i verket istället.
8. Gör som Duarte Design. Sätt upp en idéwhiteboard i ett gemensamt utrymme på företaget där du "postar" idéer för någon annan att kommentera och vidareutveckla.

Låt inte idéerna gå till spillo

Om du har ett snabbt och lättarbetat sätt att parkera idéer du inte kan göra nu, kommer du att ta vara på de fantastiska idéer du får i större utsträckning än annars. Du bygger successivt en värdefull bank av embryon till nya verksamheter, nya tjänster, nya produkter, nya möjligheter för dig och den verksamhet du arbetar i.

Även om idén inte är genomförbar nu, kan allt falla på plats när du på ett mingel träffar en person som drömmer om att bli av med det problem din idé skulle lösa. Då vet du precis var du ska leta.

Hur gör du?

Var gör du av de idéer du inte väljer att genomföra nu, så de inte går till spillo? Hur gör du för att sätta dem i verket när det är dags? Lämna en kommentar och berätta! Den enda dåliga idén är den som inte får springa till liv och gestaltas!