Strukturbloggen

Det finns enkla eller roli­ga uppgifter vi kas­tar oss över så fort vi blir varse dem och det finns deras mot­sats — de där som vi tyck­er är oer­hört tråki­ga eller som känns så job­bi­ga att göra (var­je gång, för ofta är de sådant vi ska göra regelbundet).

Steget att ta oss från det att vi kom­mer på att vi ​“bor­de” göra det till att vi gör slag i sak­en känns så långt och tröskeln så hög och nog är det lättare att först göra något kul och kort?

Vi tänker län­gre än vi gör
Mån­ga av de här gräs­li­ga uppgifter­na är dock inte särskilt omfat­tande. Under­stun­dom läg­ger vi mer tid på att tän­ka på att vi inte vill göra dem än vad de tar att slutföra.

De känns sto­ra, men hur lång tid tar de egentli­gen? Tar vi reda på det och finner att det bara är frå­ga om 2 minut­er och 24 sekun­ders arbete (förvis­so ett tråkigt sådant, men likväl), nog är chansen större att vi trots allt biter ihop, gör ett ryck och får sak­en gjord.

Gör så här
Har du någon återkom­mande uppgift du ständigt tyck­er är för­färlig och som du ten­der­ar skju­ta fram­för dig, tes­ta det­ta enkla knep:

1. Näs­ta gång det är dags att göra uppgiften och du frestas skju­ta upp den, gör den ändå och ta tiden — om inte annat bara för att få reda på hur lång tid det tar.


2. Hur lång tid tog det?
   • Min­dre än du trodde? Lägg märke till hur vet­skapen om hur kort tid det tar påverkar din vil­ja att arbe­ta med uppgiften näs­ta gång det är dags.
   • Mer än du trodde? Jag förstår att det då är lätt att göra annat istäl­let. Kanske kan du dela upp den i flera deluppgifter som är lättare att kom­ma igång med och som du får boc­ka av oftare (och nju­ta mer av)?

Något för mig, kanske för dig
Den här tid­ta­garme­to­den har jag inte hit­tat någon veten­skaplig evi­dens för att den funger­ar, men den har hjälpt mig och andra i min närhet i sit­u­a­tion­er som dessa. Så, kanske skulle den hjäl­pa ock­så dig? Det är täm­li­gen risk­fritt att tes­ta och det enda du behöver är en tid­tagn­ings­funk­tion, vilken du för­mod­li­gen har i en tele­fon på arm­längds avstånd.

Hur gör du?
Hur gör du för att övervin­na mot­stån­det att göra sådant du behöver göra men inte vill? Har du något knep som hjälper dig? I så fall finns det mån­ga som skulle upp­skat­ta om du delade med dig, exem­pelvis i en kom­men­tar nedan.